Hej.
Jag måste få berätta om några människor jag och Anton stötte på när vi var på väg hem från Warszawa i morse. Det var ett gäng personer som antingen hade missat att de stod ombordstigningskön (haha, jag skrev kön) till ett plan som skulle till Sverige eller så ville de att alla skulle höra vad de sa eftersom de tyckte att de var härliga sanningssägare. Jag tror på det senare.
Anywho, de pratade alltså jättehögt på svenska. Det handlade om festa och flickor och hemsläp och så vidare. De höjde sina röster extra mycket när de pratade om ett av hemsläpen som hade rakad fitta (”eller hade hon det? ja, men visst för fan, det såg du väl, höhö”) och som tydligen hade ”skitit ner hela deras toalett” innan hon lämnade rummet.
*Jag valde att klämma in mig bredvid folk som luktade svett hellre än att sitta nära dem på planet, om man säger.*
Jaja, så kom vi till Göteborg. Där fick vi vänta dobre länge på att få vår väska (vi checkade bara in en, ty vi var på snålresa). Och bakom oss stod givna gäng.
Efter ett tag hör vi det bekanta ljudet av mynt som träffar golv. Vi tittar oss omkring och det ser ut som att det kan ha varit jag som spillde zlotys.
Efter ett tag plingar det till igen och igen. Anton säger ”men Mary ÄR det du som tappar pengar?”, varpå jag tittar på de som står närmast, hemsläpsgänget, och frågar dem om de sett om jag spillt slantar. De nickar jakande.
Så Anton plockar upp mynten och ger dem till mig.
Sedan dröjer det inte länge förrän det rasslar till igen och den här gången fnissar hemsläpsgänget nästan ihjäl sig.
Vi står där i ytterligare kanske en kvart innan våra väskor kommer. Under tiden fortsätter gänget att kasta mynt på mina ben. Och de har så JÄVLA roligt under tiden.
Jag fattar verkligen inte. Vad ville de?
Brad Pitt's armpit 