Kommer hem från jobbet och märker att maken känner att jag inte var helt nöjd med hur han gjorde entré när han kom hem halv tre i natt.
Låt mig återberätta hur han:
1. satte på den stationära datorn som står en decimeter bredvid mitt öra där jag ligger och sover, 2. ställer sig och slamrar med saker i köket, 3. inte ”riktigt är med mig” när jag, nyvaken, förklarar att jag helst ser att han smyger in tyst som en kattonge när han varit ute on a school night och 4. snarkar som ett klubbat sumo när han väl lägger sig så att jag får flytta ut till madrassen i vardagsrummet.
Okej, att han snarkar är ju inget att han gör med uppsåt, så där var jag orättvis.
Poängen jag skulle komma till är konversationen som utspelade sig nu när jag kom hem från jobbet.
Maken: Jaha, vad gjorde jag för dumt i natt då? (Syftande på min spektakulära uppvisning i silent treatment i morse.)
Jag: Du var rätt jobbig när du kom hem i natt.
Maken: Ja, då får väl jag helt enkelt se till att inte gå ut utan dig på veckodagarna då.
…
Jamen JUST det. Det är PRECIS så vi ska lösa det här. Tänk att vi känner varandra så väl nu att vi förstår precis hur den andra funkar och tänker!
Brad Pitt's armpit 