Herregud. Jag hade väl inte direkt en bra jobbdag i dag. Det är till och med rättvist att kalla den ”ett litet helvete”. Men sådant klarar ju jag! Strong, independent projektledare som ”kan ta lite skit” och som ”inte ser problem utan möjligheter”.
Jo, jag klarade mig ganska bra ändå. Fram till dess att jag mötte Nils på Pustervik och skulle köpa något att dricka eftersom Nils stod och sög på en öl. Då hände det här: Bartendern ignorerade mig. Jag började gråta.
Jag skyller på askan.
Brad Pitt's armpit 
Nu ska jag skriva en sak som kanske kan peppa dig lite. Jag har också haft jobbiga dagar på jobbet denna vecka. Känns som om folk både klagar på mig och samtidigt vill ha mer av mig, och jag känner mig bara helt slut och trött på hela skiten.Då kan jag berätta hur mysigt det är att ha en liten unge som får en att glömma jobbproblem. Idag var just en sådan dag, en pissdag på jobbet. När jag hämtade min son på dagis var jag helt slut så vi tog ett snabbt gemensamt beslut att gå via McDonken och köpa med oss mat hem. Sen lyssnade vi på Lady Gaga och hoppade på hoppbollen tills vi mådde illa. Jag glömde bort jobbproblemen, jag hann inte tänka på dem och de kändes inte lika hemska längre.När man har barn blir man ibland helt galen för att de trotsar och bråkar och vägrar plocka upp sitt Lego, det är helt sant. Men samtidigt kan jag lova att sen jag fick barn för snart fem år sedan har jag kunnat koppla bort jobbet på ett helt annat sätt. När man har en liten kompis som tycker att allt man gör är guld och som alltid vill hänga med en och spela memory eller äta hamburgare eller hoppa hoppboll då är det lättare att glömma bort energistjälande jobbidiotgrejer. Nu vet jag att du vet att det är rätt lång tid, flera år, tills du har en liten kompis och bebistiden är ingen dans på rosor. Men helt plötsligt är bebisen en liten person som man kan gå på bio med. Det är det göttaste på jorden. Och det gör att resten av livet blir mindre hetsigt på nåt sätt.Oj vad långt jag skrev. Hoppas att jag inte låter helt förmäten och new age a la Malin Berghagen typ. Att vara förälder är skitjobbigt av och till och jag vill inte försköna det. Men det gör ändå att jobbet och andra grejer får mer rimliga proportioner.
GillaGilla
Karin, min nyfunna bloggvän jag aldrig träffat – du är ju helt otrolig. Nu lipar jag igen. Tack! Du får mig att se fram emot \”den lilla personen\”. Jag har inte tänkt längre än till \”bebis\” förut. Det här blir nog bra.
GillaGilla
\”När man har barn blir man ibland helt galen för att de trotsar och bråkar och vägrar plocka upp sitt Lego…\”\”… bebistiden är ingen dans på rosor…\”\”Att vara förälder är skitjobbigt av och till och jag vill inte försköna det.\”vilket pepptalk!
GillaGilla
Jag gillar också Karin. Är säker på att det kommer bli det bästa ever..Puss
GillaGilla
Söta rara! Nu är det jag som blir peppad ju!Och ja de där meningarna tagna ur sitt sammanhang är kanske ingen vidare bra skaffa-barn-reklam. Men ni hajar ändå.
GillaGilla