Puuh, 05.30 ville hon stiga upp i dag, den lilla cold cutten. Nu sover hon sin första daglur och jag har passat på att fräscha till mig (slabba deo under armarna och lägga på smink).
En sak jag tänker på varje gång jag sminkar mig är det här: ”hur ser jag ut egentligen? Trött? Pigg?”. I alla fall varje gång sedan jag lunchade med min chef förra veckan. Han sa en sak som har gäckat mig lite nämligen.
Så här: han kommenterade att jag såg så pigg ut. ”Tack!” tyckte jag och skyllde på sminket.
Där kunde det ha slutat. Men han fortsatte genom att säga att jag verkligen såg mycket piggare ut och jämförde med när jag hälsade på på kontoret två veckor efter att Bossa kommit och hur otroligt trött jag såg ut då. Men han tänkte att ”det var bäst att inte säga något om det då. Men nu – mycket piggare!”.
Han menade såklart väl. Men jag kan inte låta bli att komma ihåg att jag verkligen försökte fixa till mitt utseende inför det där besöket på kontoret i höstas. Och när jag hade gjort det, fixat mig, tänkte jag att ”det var väl inte så tokigt det här”.
Nu tänker jag: är min uppfatting så skev? Om jag tror att jag ser helt ok ut när jag tydligen ser otroligt trött ut, kan jag då inte lika gärna gå omkring varje dag med knasiga ögonbryn? För mycket rouge? Byxor som inte borde sitta på mig?
(Arkiveras under ”och andra saker man kan tänka ihjäl sig på innan man inser att det är ett ickeproblem och får ångest över att man oroar sig för löjliga grejer när folk svälter i världen”.)
Brad Pitt's armpit 
EXAKT så sa min chef också när jag var uppe på mitt jobb när bebisen var 4 månader. \”Vad pigg du ser ut. Det gjorde du inte förra gången du var här\” (när bébé var 6 veckor). Vad är det för fel på chefer?
GillaGilla
I know, de menar ju säkert väl, men det blir så fel.
GillaGilla
Men det är nog för att man är rätt svullen och mosig när man är nyförlöst, fast man själv känner sig relativt nätt mot innan förlösningen.. / kusse igen
GillaGilla