I går

Jag är i Halmstad för att fira jul, men det höll på att bli en tumme av alltihopa. Låt mig berätta om gårdagen.

Den började med att jag blev varse något som fick mig att känna mig så här:

* Arg.
* Ledsen.
* Förorättad.
* Missunnsam.
* Besviken.
* Respektlöst behandlad.
* Svartsjuk.

Allt på en gång! Riktigt vidriga saker att känna. Jag kan/bör ej berätta vad som hade hänt, men det viktigaste var att jag kände så där. Hemskt var det.

För att må bättre gick jag ner på stan med Liselott och köpte saker till mig själv.

Som Aussieprodukter i reseformat.

Och Body Shop-grejer i bästa doften clementin.

Ny ansikts- och BB-kräm.

Brunt nagellack.

Och jullektyr.

Det hjälpte att köpa det här, det gjorde det. Men jag kände ändå inte för att åka med till Halmstad och fira jul. Fast efter ett_snack gjorde jag det ändå. Men det gjorde inte min väska!

Detta hände som gjorde att min väska inte kom fram:

Nils bar Bossa och två väskor, varav en var min, från lägenheten till bilen som stod parkerad ganska nära. Medan han tråcklade in Bossa i bilstolen fick väskan vänta mitt i gatan. Och där blev den kvar.

Detta uppdagades cirka två och en halv timme senare, när jag skulle visa en grej ur väskan för svärmor. Jag ringer då Liselott och ber henne gå och kolla på gatan och gör samtidigt ett överslag i huvudet över hur dyrt det kommer bli att ersätta det som fanns i väskan (alla mina kläder som passar för tillfället, min necessär med alla mina produkter, lite Bossagrejer och leksaker). Kommer fram till att det kommer att bli DYRT. Och jobbigt.

Liselott ringer upp och säger att det inte finns någon väska i närheten av där bilen stod. Jag känner uppgivenheten klättra i mig. Precis när i ska avsluta samtalet hör jag hur någon börjar prata med Liselott.

Det visar sig att en tjej gått förbi och sett väskan, tagit upp den till sig och letat igenom den för att hitta något som kunde identifiera ägaren. När hon inte gjorde det gick hon ner på gatan med för att sätta upp en lapp om att hon hittat en väska. Och PRECIS DÅ kommer Liselott knatande. Hur sjukt?

Det tog tre timmar extra av bilfärd, men väskan kom fram till Halmstad lagom till att jag kunde säga ”tack och hej” till gårdagen som var världens sämsta dag först, men som slutade rätt bra.