Jag grät, jag log, jag kände saker

Jag har inte berättat vad jag tyckte om The perks of being a wallflower. Så nu gör jag det:

Det kan vara den bästa film jag sett. Det är high school, tidigt 90-tal, mobbing, utanförskap, innanförskap, en smart och rolig gay, ungdomspirr, missförstånd, en oklar mörk bakgrundshistoria, en David Bowie-låt som spelar en viktig roll och framför allt den där känslan av att livet börjar nu. Eller i alla fall snart.

Åh så bra den är. Se den, se den, se den. Jag ska se den igen.

3 reaktioner till “Jag grät, jag log, jag kände saker

  1. Määähh….jag som var på väg att varna dig för den mest överskattade filmen på 2000-talet… Jag förstår inte storheten alls. Icke trovärdiga karaktärer å för mycket one-liners som inte jag tror att tonåringar skulle använda. Men ja, det är ju kul att nån gillar den 🙂 Jag hade nog gillat den på gymnasiet men nu känns den blasé…Tur att jag inte hann färga dig innan ju!

    Gilla

Lämna ett svar till Josefine Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: