Det är något speciellt att umgås med folk vars bloggar man följer. Att träffa människor som man funnit på nätet. Som man vet så oerhört mycket om utan att man någonsin pratat med dem och som vet lika mycket om en själv.
Jag har kommit på att jag inte kan följa folk om jag inte gillar dem. Jag har såklart läst Zytomierskas och Löwengrips och Schulmanfamiljens bloggar precis som nästan alla har, men jag blir aldrig mer än en sporadisk gäst. För att jag ska följa en blogg och grotta in mig i avsändarens liv måste jag visst tycka om personen. Har jag märkt.
I alla fall. Jag hängde med Ewonne och Sofia i helgen och Ewonne hade jag aldrig träffat förut och Sofia har jag bara hängt med ett par/tre gånger (och aldrig utan barn) och jag är en nervöst lagd person som ofta tänker katastroftankar och är socialt knorvig men ändå var det så_himla_otvunget att hänga med dessa kvinnor. Det var som att träffa gamla polare. Som att vi startade på 98:e dejten.
Gud vad jag älskar att jag började blogga. Tack Nils, som tjatade på mig tills jag gjorde det.
Här kommer förresten två bilder och en film från helgen:
I fredags var jag och Ewonne på Barabicu och jag åt grillade grönsaker, friterad svartrot och potatisstomp och det var vä-häldigt gott.
På lördag dag var Sofias dotter Elly med ett tag och hon och Bossa jammade. Det var kul att se. Men inte lika kul som Ellys svar på frågan vilken musik hon gillade. ”Gubbrock!”. Så jävla söt. (Och ja, jag satte på lite gubbrock för henne.)
Fifi hade med sig presenter till både mig och Bo. Till exempel den här egenbroderade rävmagneten. Jag tycker att den är så fin.
Brad Pitt's armpit 
:))))
GillaGilla
Gubbrock <3Det där med att få kompisar via bloggen är en av de bästa grejerna med att ha en blogg. Älskar mina bloggvänner, både de jag träffat \”i verkligheten\” och de jag ännu inte har träffat, för det känns som att jag känner dem ändå.
GillaGilla