Dinatallinn i bilder

Årets upplaga av Dinata började redan på centralstationen, där jag i största möjliga ensamhet fick njuta av den här frukosten. Tänk er det, följd av en helt ensam tågresa, med poddar och tidning och bok och sömn. Mmm.

I Stockholm mötte Matilda mig på stationen. Vi plockade upp Karin på Fasching och gick på vinlunch på Grand Central. 

Sedan såg vi till att bli fulltaliga (se bild) och så åkte vi båt ett tag.

Det var kul och glittrigt. 

Kolla vilken glittrig present jag fick av Matilda, till exempel! Det är en julgranskula. Alla fick en varsin. 

Annan glittrig del av båten: Disco Aluminium. Ja, ni förstår ju.

Vi gjorde vi väl det man gör mest på båt: åt buffé och sjöng karaoke. Här går Guldmazarinen loss på Högt över havet. Jag drog av Empire state of mind (svårt!!!), Survivor (också svårt) och Ziggy stardust (mycket inlevelse, blev kanske mer av musikalteater än sång). Stor succé. 

Tre av oss gjorde också behandling i spa:t ombord. Det var jättebra riv i pedikyren, men nagellacksutbudet lämnade lite övrigt att önska. Jag drog till med en ”hot pink” bara för att. 

Det blåste väldigt mycket. Innan Helene la sig på natten la hon fram varma kläder att ha i livbåten. ”För säkerhets skull.”

Hela den ljusa delen av lördagen tillbringades i land, i Tallinn. Vilken fin stad! Hade mycket tur med vädret och kunde sitta ute och fika (glögga).

Kollade in ett slags utomhusmuseum …

… och en second hand-butik …

… och en Depeche Mode(!)-bar.

Vi lunchade miniburgare och pasta på Kukeke, som var en väldigt väldigt bra, mysig och billig pub/bistro. Vi var så nöjda att vi dricksade servitrisen till tårar. Överhuvudtaget hade Matilda scoutat så himla bra i förväg och hittat massa guldkorn i Tallinn. 

Vi var inne i två vintagebutiker. Foxy och en som jag glömt namnet på. Köpte den här klänningen med olika djur på till mig själv …

… och den här kraglösa skjortan till Nils.

Nils fick också den här flugan. Mycket för att jag tycker att mannen på den tillhörande bilden ser ut som honom. 

En klänning till. Till mig. Jag är så bra på att unna mig nu för tiden. Det räcker med att jag börjar tänka på att jag har fött två barn, så tycker jag att jag förtjänar vad som helst. 

På en designmarknad (glömt namnet även på den) hittade Matilda de fruktigaste örhängen du någonsin sett.

På hemresan var det Anna-Karin och jag som höll Dinataflaggan högst. Resten gick och la sig mellan 23-01, men tvåbarnsmammera var visst uppe till 5:30. De tände på dansgolvet där någonstans… Hej!

Ganska övertända var vi. 

Och, just det. Det var inte som att vi festade helt själva. En sak med båten var så jävla jobbig och det var alla män. Jag orkar knappt gå in på det, men … det var så äckligt. Vi gick inte ensamma någonstans, för det kändes som att våldtäkten hängde i luften. Anna-Karin fick frågan vad hon kostade och Karin fick tackla bort ett äckligt tafso och överhuvudtaget var det så himla vidriga män ombord. Fy. Hatar män. Eller inte alla. Kolla på den här bilden bara. Han här heter Hugo och han var vår beskyddare och anledningen till att vi kunde dansa till klockan 5:30. Efter att han och hans kompisar hejat helt besinningslöst på oss i Karaoken bestämde vi oss för att de skulle vara våra protectors under kvällen. Så efter karaoken gick vi bort till deras bord och bjöd på öl och sedan hade vi skydd resten av natten. Så bra! Ni skulle sett hur de (mest Hugo) bröstade upp sig när någon dansade för nära oss och jag hade en personligt toa- och cigg-vakt. Underbart. Alla män är inte vidriga snoppdjur (men de flesta är det) (i alla fall de flesta på kryssning).