En dag, två barn, tre bilder

Vissa dagar upplever jag ett jättepåtagligt lyckorus när Nils kommit hem från jobbet, barnen har fått mat i sig och pyjamasar på sig och är på väg i säng (one down, one to go när jag skriver detta). Just i dag är en sådan dag. Jag vill liksom hajfajva mig själv för att jag klarade det; att barnen överlevde och att jag inte blivit galen. JAG GJORDE DET, som Dora skulle ha sagt.

Men det har inte förflutit helt utan att använda livlinor. Det här till exempel. Mat framför paddan. Det händer ju bara inte. Men treåringar fattar väl konceptet undantag? Jaså…

I alla fall. Medan Bossa lidit sviterna av inledande förkylning och jag av att inte ha fått sova så har Ben tagit massa skutt uppåt framåt. Nu träffar han till exempel munnen emellanåt, när han får sin nya favoritgrej majskrok i handen.

Och så behärskar han den här. Eller ja, han kan sitta i den i alla fall och ibland rullar han iväg (baklänges, men ändå).

Nu börjar del två av dagen: den göttiga, men samtidigt lite stressiga. Det gäller att välja rätt nu, bland alla tv-serier och olästa böcker, tidningar och bloggar, så att de snålt tilltagna timmarna före senaste läggningstid (klockan 23) blir så kvalitativa som möjligt.