Jag vet på ett intelligent plan att barnen kommer att sova nätterna igenom snart. Till och med den lille. Men det känns ändå så långt borta nu. Ungefär som när man gått över tiden och börjar tänka att bebisen aldrig kommer att komma ut. Att det vänder vid vecka 42 och man får börja räkna bakåt.
Så här såg min natt ut i natt:
21:15 – går och lägger mig, så sjukt nöjd över att vara i säng så tidigt. Här ska sovas!
22:00 – släcker lampan, efter några Ruzzlematcher och boksidor.
22:01 – Bubba vaknar. Han får napp och klappar och mjuk stämma. Detta verkar göra honom piggare.
22:05-22:50 – bär omkring på honom i Ergon. Sjunger vaggvisor.
22:50 – ger honom en flaska mjölk. Var det koffein i mjölken? Det verkar nästan så.
23:00 – går ner till Nils och säger att det verkar bli en jobbig natt. Ber honom sova på nedervåningen.
23:05-00:00 – ömsom bär, ömsom försöker söva i storsängen, där jag nu bäddat för både mig och Ben. Piggheten övergår till ledsenhet. Byter någon blöja.
00:00 – hör att Bossa vaknar och är ledsen i rummet bredvid. Hör också att Nils går in och tar hand om det.
00:00-01:30 – Bubba blir mer och mer ledsen. Jag börjar bli orolig. Han är ju nästan aldrig ledsen.
01:30 – tänker att han måste ha ont någonstans. Ger honom en alvedon.
01:35 – jag och Ben somnar.
03:00 – vaknar av att Bossa står och petar på mig. Hon fryser och hostar. Går in till hennes rum och stoppar om henne.
03:00-03:20 – sitter bredvid Bossas säng tills hon somnar.
03:30 – somnar om, bredvid Ben.
03:30-07:15 – petar in nappen i Bens mun cirka en gång i timmen. Gör det som i sömnen.
07:15 – Bossa vaknar. Ny dag!
:cHan kanske har ont? Är tidig med tänderna?Jag gav Ilon ipren flera kvällar i rad och då sov hon säkert 6–7 timmar i sträck istället för att vakna hela tiden.
GillaGilla
Å herregud… Hatar ordet styrkekram, men här känns det nästan som att det skulle passa in.
GillaGilla
Säger precis som Johanna!
GillaGilla
Jag med. Fy vad hemskt!
GillaGilla