Sorry för det opåkallade bortfallet eller radioskuggan eller vad man säger. Det rann över för mig i fredags och sedan dess har jag inte kunnat formulera mig riktigt. Vet inte om jag kan det nu heller, men saker känns bättre i alla fall.
Utan att gå in på detaljer, för det skulle bli en så oerhört ensidig skildring av en situation mellan främst två personer, så fick jag liksom nog. Nog av att känna det som att det är jag som ensam bär huvudansvaret för att rodda runt projektet: familj. Jag kände hur jag höll på att förvandlas till en person jag inte gillade, en väldigt butter och snipig och skruttig person, och jag behövde nip it in its bud så att säga. Sätta ner foten och tala om för världen, eller min make, att situationen är ohållbar och att något måste förändras.
Så han kom hem från jobbet och styrde upp saker och ting (gud vad jag är diffus, men skit samma) och tog med sig båda barnen och åkte till Halmstad (det var planerat sedan innan, men oj vad lämpligt det kändes nu) och lämnade mig ensam i huset över helgen.
Har inte velat blogga om att jag har varit ensam pga rånmordsrisken i att säga att man sover själv, men nu är familjen tillbaka, så nu kan jag berätta.
Ja, ensam hemma från fredag eftermiddag till i dag på lunchen alltså. Och herregud vad underbart och utvilande och uppviglande det har varit. Jag har städat jättemycket (såklart) och det har liksom fortsatt vara fint efter att jag städat färdigt. I vanliga fall är det som att försöka putsa upp en bajskorv, men nu – när det inte sprang en kaospatrull efter mig och spridde ut saker där jag precis plockat – var det bara zen och feng shui och så vidare.
Jag har också suttit uppe halva natten och spelat dataspel och ätit chips, sovit till halv tolv två dagar på raken, sett en hel film från början till slut, kollat på jättemånga avsnitt av Modern Family, haft fyra kompisar över på middag och vin och prat och de stannade till halv tre på morgonen och det har varit så BRA allting.
Att vara away from family ibland, alltså. För mig är det visst livsviktigt. Nästa vecka är det jag som tar med mig kidsen till Värmland så att Nils får samma göttiga.
Dessutom ska jag få åka till Berlin med mitt kvinnokollektiv från jobbet. Vi köpte flygbiljetter i fredags. Fint som fläsk, det.
Nu ska jag och Nils bara se till att hitta på något tillsammans som gör att vi kommer ihåg lite oftare varför vi valde varandra för tio år sedan.
Puzz.
Uppdatering: Nils ska ha folk som sover över till helgen, så det är ingen idé att försöka rånmörda då heller.
Brad Pitt's armpit 
Gud vad skönt!
GillaGilla
Jag vet inte exakt vad ni gjorde såklart men fan vad jag tycker att det är skönt när vi (eller jag) här hemma haft en riktig urladdning och fått allt sagt som jag tänker på. Verkligen rensa luften istället för dagligt gnäll liksom. Det enda som är tråkigt är att jag upplever att det då ÄR bättre ett bra tag och sen sluttar det långsamt nedåt igen fram till att jag får nästa utbrott/sammanbrott. Skönt med en egen helg! Det är så SKÖNT att få vara ensam med sitt eget huvud och göra vad fan man vill.
GillaGilla
Jag hör dig.Jag kämpar med det nu varje dag också med en treåring och en fyramånaders hemma. Det är en ständig kamp, och då menar jag inte barnen och deras behov. Utan precis just allt annat. Fasen, jag har skitsvårt för det där i perioder, allt roddande runt omkring (hushållet och planering, ja ALL himla projektledning av företaget Familjen) och känslan av att inte hinna med allt och vara stressad, inte kunna prioritera. Och så känslan av att inte kunna räkna med att mannen hjälper till. Hehe, nä jag ska inte klaga på honom, han gör mycket också, men är ibland lite seg, och ofta måste det vara på mitt initiativ. Men så tänker jag, det är ju detta jag är hemma för. Får ju till och med betalt för det. Borde bita ihop?Ja du hör ju vad jag också brottas med om dagarna 🙂 Men det är ju så. Så jag försöker vara snäll mot mig själv, strunta i vissa saker,hitta på egna ensamma grejer ibland.Men det är inte lätt. Det är det icke.
GillaGilla
Jag tycker att det är så mycket bättre nära man lyckas ta tag i saker och säga rakt ut istället för att gå och bli småsur, typsikt att det är cirka tusen gånger lättare att gå runt och vara småsur. Så att man väljer det 9 gånger av 10, tills allt bubblar över den 10:e gången… Hm det är väl livet. Vad skönt att du fick en sån fantastisk helg!
GillaGilla
Åh vilken bra idé ska genast föreslå att vi med ska göra varsin sådan helg! Kan inte minnas när jag var helt ensam hemma längre än 2-3 timmar… Och du är inte ensam, jag får med fläpp på roddandet av projekt familjen (främst städprojektet) då och då!
GillaGilla
Tack you guys! Japp, kan verkligen rekommendera ensamhelger. Att ge varandra tid borta från allt ansvar. Helst skulle jag vilja göra det rätt ofta, kanske en gång i månaden. Men då ska ju båda ha en varsin gång i månaden och sedan vill man ju umgås hela familjen också och så vill man kanske vara med bara varandra utan barn, någon gång också och det är så mycket som ska hinnas med! Fattar inte vad jag gjorde med all tid förut. Helvete, nu sa jag det.
GillaGilla
Jobbigt/skönt
GillaGilla
Åh jag uppskattar så att få läsa om att andra också har lite issues kring det här med vem som gör vad och inte. Känner igen mig så!
GillaGilla