Hemma, det luktar så gott

Jävlar vilken singelpappahelg Nils drabbades av. Bubba prickade in inte bara utvecklingssteg och tandsprickning utan även förkylning från helvetet. Så han har haft att stå i, Nils. En del av mig tänkte ”ja vänta du bara” när jag hörde om alla planer han hade för kidsen (alla planer = vi tar oss väl ut varje dag i alla fall och en dag kanske vi kan gå på något museum, typ). När jag hörde om första sömnlösa natten var jag inte så smug längre. Då hoppades jag mest på mirakel för min lilla familj där hemma. Och miraklet kom och miraklet hette Cathrin. På lördagen stuffade hon förbi i sin bil och plockade upp Bo på en lekplats-lördagsgodis-Maxbesöks-runda och messade mig sedan med orden ”vi hade så kul, så vi gör om det i morgon”. Och på söndagen tog hon med Bossa på Lek- och buslandet och sedan hem på middag (megamakaroner med Kattens supervegobiffar och ketchup). Sådan himla fin vän, va. Bossa har fått en ny idol, det är ett som är säkert.

Hur som helst så sover kidsen bra (just) nu. Jag är inte så tveksam till medikamenter som Nils, så jag nattade Ben med en halv ipren i rumpan, duttar av flytande alvedon på det svullna tandköttet och en omgång med näsfridan och näsdroppar. Hoppas att det gjorde susen.

Och så lagade jag superpasta med vitlök/olivolja/citronzest/parmesan/svartpeppar och så kollade vi på True Detective och jag är så glad att jag har ett ställe i den här jävla världen som jag alltid helst vill vara på. Amen.