Nyläst

En fördel med att åka sjuttielva timmar tåg på egen hand är att man hinner läsa minst en bok. På väg till och från Luleå läste jag den här. Tell the wolves I’m home av Carol Rifka Brunt. Jag var i valet och kvalet där på Pocket Shop på centralen, för det är ju så oerhört viktigt att det blir rätt när man väl har chansen att sitta ensam med en bok eller film eller tv-serie. Man vill ju inte slösa tid på någonting halvdant. Så jag gjorde det jag brukar göra när jag inte vet vilken bok jag ska köpa. Gick in på Lisas blogg och klickade på boktips-kategorin.

Vad jag tyckte om boken, helt kort:

Lisa gillar den här väldigt mycket och GUD det gör jag med. Den handlar om June, som är 14 och inte har någon direkt vän förutom sin morbror, som hon står mycket mycket nära. Morbrorn ska dö snart, i AIDS, och vill måla av June och Junes syster Greta som en sista grej. Tavlan blir en symbol för en hel massa och AIDS blir en annan symbol och det är 80-tal och New York och familjerelationer och alldeles alldeles underbart. Underbart språk, underbara karaktärer och missanpassade tonåringar och trasiga föräldrar och underbart, helt enkelt. Jag tycker att den påminde en del om Jonathan Franzens böcker, fast utan de tråkiga partierna.

Läs den här boken:

JA    NEJ    NJA

(väldigt mycket ja)