I går när jag skulle hämta Bossa gick jag förbi massa blomsterhandlare på Linnégatan och såg att det såldes tulpaner. Det gjorde mig först jätteglad och sedan svart som natten av ilska eftersom JAG FÅR VÄL KÖPA TULPANER SJÄLV OM JAG SKA HA NÅGRA. Blev alltså arg på Nils för att han förmodligen inte skulle köpa hem tulpaner. (Obs: inser att det här är en ofeministisk och fånig sak att känna, men ingenting i det här inlägget spelar på någon form av logik, jag lovar.)
Sedan köpte jag tulpaner och kände mig lyckligare. Sedan kom jag på det där igen, om att Nils inte köper tulpaner (särskilt ofta) och så blev jag väldigt arg igen. Sedan tänkte jag på att jag städar och tvättar och plockar så mycket och att det ofta känns förgäves och så blev jag jätteledsen.
Och så kom jag hem och gav mat till mitt lilla barn och pratade om olika slags kalas med mitt stora och började bubbla av glädje över allt fint jag har.
Sedan hängde jag en 60-tvätt och tänkte på att jag hängde tio strumpor och inga var mina och så blev jag förbannad.
Och sedan åt jag en burk oliver, 20 skivor hushållsost och körsbärstomater med salt.
Och sedan fick jag mens.
Jag måste nog läsa på om det här. Vad är det för jävla helvete som händer med mig? Kommer inte ihåg att det var så här förut.
Brad Pitt's armpit 
EXAKT sån kan jag bli innan mens! Det är verkligen tärande och jag hänger inte med alls. Kram
GillaGilla
Jag tyckte att det rätt lätt blåste upp sånna stormar i ens egna lilla vattenglas när jag var föräldraledig. Jag var mycket hemma och dagar fylldes av städ, plock, matlagning och tid med den lilla. Och utan nån vuxen att ventilera saker med flera timmar varje dag. Rätt lätt att bli fånge i sina egna tankar och arg över bagateller då. För mig var det på så sätt skönt å börja jobba igen. I övrigt köpte jag med tulpaner till mig själv igår 😉
GillaGilla
När jag känner så tänker jag alltid på en föreläsning jag var på, med stans bästa gynekolog och barnmorska. De sa att det ibland är nyttigt med lite pms, att kvinnor ofta är så himla snälla och inte vill bråka i onödan (och framför allt, bra på att vara självkritiska) att det ibland är nyttigt att få ur sig ilskan, att den faktiskt ofta är berättigad. Nu var de noga med att poängtera att det inte handlar om svår PMS. Och man blir ju så himla sårbar under föräldraledigheten. Träffade nyss en vanligtvis oerhört balanserad vän som är hemma med tredje barnet och hon bara: jag blir TOKIG när inte min man bekräftar allt jag gjort under dagen, t.ex. skottat hundra dm snö. Man fattar ju precis känslan.
GillaGilla
Jag tror också på det där som Hanna skriver ovan. Att vissa saker som man går och retar sig på lite annars lätt flammar upp (med rätta) när man har pms. Så är det för mig själv i alla fall. Tyvärr blir det ganska rörigt för det kommer ganska många saker på en gång. Högt och lågt och jag bara öser ur mig och det blir lätt lite … okonstruktivt då. Men jag tror att det är bra att läsa på om det. För att fatta sig själv lite bättre. Det var otroligt mycket som föll på plats för mig när jag förstod att jag har grava problem med pms (pmdd). Nu menar jag alltså inte att du har det bara att det ju är rätt skönt att lära sig mer om hur kroppfan funkar!
GillaGilla
Jag blir lite knäpp och arg av att vara f-ledig. Allt blir så såsigt och otacksamt. Snart får du jobba och det blir skönare, lovar. Du får komma hem efter en dag med vuxna och ge en bukett tulpaner åt Nils!
GillaGilla
Eeeeeh. Det här är typ en beskrivning av en vanlig dag i mitt liv, UTAN pms… Skulle säga att jag känner ungefär så här mycket ilska/surhet 30–40% av vardagarma. Svår person att leva med – jajjemen!
GillaGilla
Jag får svindel när jag tänker på att det kanske ska vara så här i tjugo år till (eller hur länge man nu har mens). Ibland mår jag konstigt en vecka före mens och en bit in på mensen och ibland en vecka före och hela mensen. Det är ju liksom halva månaden!!!
GillaGilla
Men då är det ju helt vidrigt. Finns det ingen hjälp att få?
GillaGilla