Ett lurigt tips

Jag vet inte om det är åldern (Bo var likadan, ser jag i bloggarkivet), eller förkylningen eller tänderna, men Ben vill inte äta längre. Från att ha gapat som en fågelholk kniper han nu sin trut till ett hårt litet streck. 
Det är ju så stressande att inte kunna mata sitt barn (även om man vet att de får i sig det de behöver och yadayada), så jag har inte gillat den här nya utvecklingen alls.
Men i dag kom jag på en grej som funkade på Ben. Majskrokar. Han kan inte motstå dem. Och när han öppnar gapet för att lassa in en krok kan jag passa på att smyga in en sked mat. När maten väl är i munnen så verkar han tycka att det är lika så väl att svälja ner den. 
För att få i honom en burk mat gick det åt cirka åtta majskrokar. Vassegoa för tips. 

En tanke på “Ett lurigt tips

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: