Ett lurigt tips

Jag vet inte om det är åldern (Bo var likadan, ser jag i bloggarkivet), eller förkylningen eller tänderna, men Ben vill inte äta längre. Från att ha gapat som en fågelholk kniper han nu sin trut till ett hårt litet streck. 

Det är ju så stressande att inte kunna mata sitt barn (även om man vet att de får i sig det de behöver och yadayada), så jag har inte gillat den här nya utvecklingen alls.

Men i dag kom jag på en grej som funkade på Ben. Majskrokar. Han kan inte motstå dem. Och när han öppnar gapet för att lassa in en krok kan jag passa på att smyga in en sked mat. När maten väl är i munnen så verkar han tycka att det är lika så väl att svälja ner den. 

För att få i honom en burk mat gick det åt cirka åtta majskrokar. Vassegoa för tips.