Ask and you shall receive

Ja herreminfis. Jag bad om en kämpigare Ben och jag fick en kämpigare Ben. Tack universum! Om jag ska vara petnoga så ville jag att det skulle komma en jobbig fas lite närmare min jobbstart, om tre veckor eller så, och inte precis nu. Men tack för att du lyssnade.

Nej, det har inte varit roligt att vara Ben i dag. Om han inte vaknar med minst en ny tand i morgon äter jag upp Nils tvätthög. Jävlar vad han dreglar och tuggar och ynkar. Stoppar in hela handen i munnen och vispar runt, i något försök att hitta källan till det onda och ge den en lavett.

Tur att Bossa inte är hemma, för hela den här dagen har vigts åt uppgiften ”trösta bebis”. Hon hade inte haft så kul med oss, tror jag.

Bossa har tillbringat nästan hela veckan i Värmland. Sportlovslediga mormor kom ner i tisdags och plockade med sig henne med ett tåg samma kväll. I stället för att hänga med tråk-mamma och gnäll-lillebror har Bossa enligt täta uppdateringar hunnit med följande:

– biobesök (Bamsefilmen)
– skaparverkstad på konstmuseet
– semmelbak
– semmelätning
– trädgårdsarbete
– musikskapande

Det är så härligt att kunna skicka iväg henne på äventyr så här. Det är liksom inga problem alls att åka bort från mig och Nils. ”Bossa, nu ska du till mormor och morfar en sväng.” ”Jippi, men då måste jag packa först.”

Mormor hade frågat henne vad hon ville hitta på under veckan och fått svaret:

”Du kan laga mat, så leker jag.”

Härlig unge. Härliga tider.