Det är lätt att hänga upp sig på bebisens utveckling när det finns en sådan i familjen, men det betyder ju inte att det inte händer saker med stora barnet.
Den här personen är nu 20 dagar yngre än exakt tre och ett halvt år. Och den senaste tiden har det hänt så himla mycket. Det där trotset eller ”det skitjobbiga utvecklingssprånget” verkar vara förbi (ta i trä) och ur askan har en alldeles fantastisk människa kravlat sig fram. Hon är så jävla rolig och har så mycket funderingar och det är så enkelt och otvunget att umgås med henne. Man behöver inte packa någonting när man ska iväg med henne, hon kan gå på toaletten själv, hon säger till i kassan på Lek och bus-landet när hon tappat bort den hon är där med (fick vi lära oss av Cathrin när hon och Bossa hade en heldag ihop, haha), hon äter mat igen och vågar till och med prova nya grejer ibland, hon kan spela brädspel och inväntar grön gubbe vid övergångsstället och hon borstar tänderna och går och lägger sig samma tid varje kväll utan krångel och hon sover som en stock tills solen går upp (måste installera rullgardiner snart). Och så är hon snäll och empatisk och blir ledsen när någon är ledsen.
Dessutom tror jag att hon är lite smart. Eller bara, ehum, beräknande? Eller, hör på det här:
I förrgår köpte vi lördagsgodiset på Pressbyrån på väg hem från Universeum. När vi väntade på vagnen sa jag att hon fick ta en bit där och då och spara resten till ”Barnkanalen efter middagen” (vi gör alltid så). Hon tog en jellybean (första gången hon provade en sådan) och tyckte att den var ALLDELES SUPERMUMSIG OCH SÅ DÄR GOTT SALTIG och njöt som en sol.
Sedan kom spårvagnen och vi klev på och hittade ett ledigt dubbelsäte. Och då började det.
Bossa: Mamma, jag vill inte att du sitter bredvid mig.
Jag: Men Bossa, jag vill sitta bredvid dig.
B: Men mamma, ibland vill jag inte att du sitter bredvid mig och nu vill jag inte det.
J: Men vi sitter ju alltid bredvid varandra?
B: MEN NU VILL JAG INTE SITTA MED DIG, DU SKA SITTA DÄR BORTA (pekar) OCH TITTA DÄRÅT!
J: Men nu förstår jag ingenting, varför vill du inte sitta bredvid mig?
B (skriker jättehögt): MEN DU FÅR INTE SITTA BREDVID MIG, DU SKA SITTA DÄR OCH DU SKA TITTA PÅ UTSIKTEN!!!
J: Okej okej! Jag sitter här (går iväg några meter), men jag vill ändå kunna se dig.
B (superhögt nu): MEN DU SKA INTE TITTA PÅ MIG, DU SKA TITTA PÅ UTSIKTEN, DU SKA TITTA UT GENOM FÖNSTRET OCH TITTA PÅ UTSIKTEN! PÅ UTSIKTEN, MAMMA!!!
Då trillar polletten ner hos mig.
J (går tillbaka till Bossa): Bossa … nu tror jag att jag fattar vad som står på. Vill du ta en godis till?
B (mycket tystare): Ja.
J: Du får det. Du får ta en till. Du kunde bara ha frågat mig.
B: Okej.
J: Får jag sitta bredvid dig nu?
B: Ja.
Hon försökte alltså finta mig! Roliga unge.
Bonusinfo: hon ritar så coola grejer. Just denna föreställer en måne som kan prata och så Ben, Bossa, pappa och mamma.
Hon är så himla cool och skön Bossa!
GillaGilla
Alltså, så skön, världens bästa Bossa.Men gud vad jag känner igen mycket av det du beskriver. Så mycket roliga tankar och funderingar, och så himla beräknande, härligt är det.Dessvärre har inte Annie riktigt kopplat att det är jätte jätte skönt att sova heeeela natten, vilket i sin tur skulle göra mamman mycket piggare och lekbenägen, men men det kommer väl :-)Kram på er!
GillaGilla
Hehe, varsågoding, bjussar på den.-hon som tappa bort 'na.
GillaGilla
Hon är rätt cool, faktiskt. Hoppas att Annie (och Ben!!!) fattar det där med sömnen snart. Att det är skönt att sova.
GillaGilla