Tanke som slår mig nu när Ben har skrikit sedan klockan 22:
Om jag tar ut skilsmässa från Nils så får jag sova utan barn varannan vecka. Kanske vore värt?
Det är så ohållbart detta. I natt har jag skrikit ”vad fan är problemet” åt min bebis. Fint ögonblick. Har även gråtit en del själv. Fattar inte hur jag ska fixa jobbet när jag får sova max två timmar varannan natt. Fattar inte hur jag inte ska bli tokig. Sova är det enda jag tänker på nu.
Brad Pitt's armpit 
Alltså. Ej okej! En idé vore ju att dela 50–50 redan nu och slippa skilsmässa?(Och alla har ögonblick som de inte är så stolta över vis à vis barn.)
GillaGilla
Jag förstår VERKLIGEN känslan. Jag är INTE bra när jag inte får sova. Det är nog tur att jag har dåligt minne annars hade jag väl gått under av dåligt samvete för saker jag sagt. På den tiden när vi var uppe med bebis delade vi halva natten var. Men så sov/vaknade hon lite som en klocka. Vakna en gång klockan 2 och en gång runt 5. Så valde vi varsin tid. Men det spelar ju ingen roll hur man gör såna här nätter. Man blir galen oavsett uppdelning. Det är väl en sån där härlig grej man är tvungen att härda ut. Livet alltså. Vilken jobbig grej det är ibland.
GillaGilla
Känner igen det där. Saker man skriker till sitt barn när man önskar att man visste bättre. Ibland befinner jag mig på en lägre nivå än min 4-åring. Ångrar mig alltid, eller ångrar… fel ord. Önskar att jag inte hade tappat konceptet. Och är samtidigt tacksam över att jag har vett att gå därifrån när det är för bråkigt/jobbigt. Heja på!Förslaget här ovan om att turas om att ha ansvaret nattetid rekommenderar jag!
GillaGilla