Läget

Jag fick en paus från familjen i går och var helt ensam i huset. Drog lite tidigare än vanligt från jobbet och hann med följande:

– Dammsuga överallt

– Plocka undan ALLA leksaker och prylar som låg överallt och stuva undan dem på väl valda platser

– Dammtorka i alla rum på övervåningen

– Bädda rent

– Skrubba båda badrummen

– Storstäda köket

– Hänga upp alla himla plagg som låg överallt, på krokar och galgar på rätt ställen, sortera ut det som skulle tvättas, tvätta fyra maskiner och hänga upp och in massor av tvätt

– Tömma alla blöjhinkar, sophinkar, komposthinkar osv

När hemmet sken var min ångest nästan borta. Då lagade jag jättejättestark tomatsås och åt med massa parmesan och spaghetti och kollade på Biggest loser och House of cards och drack vin. Sedan var jag mer hungrig och gjorde tacos. Och sedan somnade jag på soffan någon gång runt midnatt och gick upp och la mig i sängen mitt i natten och sov vidare och sov till tio.

I dag är jag glad och i dag ska jag återse min familj och i morgon ska Bo gå påskkärring för första gången och nästa helg kommer mina föräldrar och hälsar på och då ska jag och Nils nog boka rum på ett hotell mellan lördagen och söndagen och bara hänga utan att en av oss behöver känna ”nu vaknar han snart och skriker”-stressen. Det där var en väldigt lång mening.

Jag ville mest säga att just i dag är jag glad. Och jag älskar alla kommentarer på förra inlägget. Att ni tar er tid att kommentera gör mig helt rörd. Tack snälla.

Nu träffar jag familjen om mindre än en halvtimme. Sitter på ett tåg och skriver detta på mobilen. Och är glad. Jag hoppas att jag får ett påskägg med små nagellack och trisslotter i. Fast jag tror inte att jag får det. Men jag är glad ändå.