Berran: om varför Air Berlin kan dra åt helvete

I sista delen av min reseskildring vill jag prata om överbokning av plan. Har ni hört talas om det? Jag hade inte det förrän vi fem glada resenärer skulle checka in på planet som skulle ta oss hem till Göteborg.

Förutsättningarna var dessa: vi hade varsin bokad och betald biljett och vi var i tid till incheckningen.

Vi möttes av detta: ”you are on standby tickets”.

”Eh, no, we have tickets. Regular paid-for tickets.”

”Yes, but the flight is overbooked, so you are on standby.”

Efter flera varianter av ”men alltså, vi har betalat för varsin plats på detta plan” insåg vi att en betald biljett inte är en garanti för att man ska få åka med. Tydligen har flygbolag rätt att överboka med tio procent och detta utnyttjar nästan alla bolag med stor entusiasm. Och just denna avgång (och avgången till Stockholm samma kväll) var bussigt överbokade och trot eller ej så dök det upp fler resenärer till incheckningen än vad planet tålde.

Detta informerades vi av, av världshistoriens suraste och mest kränkta man som konsekvent vägrade att förstå våra frågor och gav oss extremt lite information om vad som skulle hända med ersättning, hotellövernattning, nästa avgång, väskorna och sådant där annat som man kanske vill veta när man blir strandsatt på Tegel. Ni vet. Så jävla tråkig attityd från Airberlins personal, alltså. Det enda de kunde säga säkert, vilket de också upprepade med emfas, var att det var deras ”lagliga rättighet att överboka, faktiskt!”.

Såatte. Vi fick i alla fall veta att två av oss fick åka med och att övriga tre kunde hänga med till gaten och ”hoppas på det bästa”. Gråt och tandagnisslan och lotteri, där Kajsa och Sara som inte har barn bjussade på att avstå sina lotter, ledde till att jag och Elin fick åka med, men att Marie och de två lottlösa fick checka in sina väskor och hoppas att någon internetincheckare inte skulle dyka upp eller att någon skulle fasta i baren eller taxfreen.

Jag och Elin hoppade ombord och som sista person fick även Marie följa med, men Sara och Kajsa fick gå tillbaka till Airberlindisken där de möttes av exceptionellt dålig service och sura personer som skickade dem till ett oerhört sunkigt hotell som de hade avtal med. Väskorna skulle de inte behöva ta med eftersom ”ni kommer att få varsitt overnight-kit med allt ni behöver”.

På plats på hotellet fick de inte utlovade två rum, utan ett, och personalen där hade aldrig hört talas om något overnight-kit. Dessutom fintades de bort att ta emot ersättning i reda pengar, vilket man har rätt till vid överbokning (har googlat en del på detta i efterhand), och fick i stället resevouchers.

Dagen efter kom de med ett plan och fick åka hem. Så slutet gott osv, men ändå: tråkigt avslut på en i övrigt härlig resa.

Det jag stör mig på så inni med det här är att det är girigheten som styr. Att behandla sina kunder som smuts och ställa till det för folk (vad är väl en himla resevoucher när man kanske måste ta en extra semesterdag från jobbet och krångla med familj och hejbaberiba) är tydligen inget hinder när det finns ekonomi i någonting. Att ta chansen att göra ekonomi trumfar alltid allt och jag hatar det så innerligt.

Hatar också Airberlin för att de inte ens beklagade överbokningen och att de hade så otroligt kass information till oss. Är det så himla vanligt med överbokning borde de väl kunna fixa fram en checklista över vad som sker när man inte får åka med. Så slipper den kränkta personalpersonen bli så trött på de jobbiga jävlarna som har mage att undra hur de nu ska komma hem.