Jag gjorde det! Okej, jag har träningsvärk efter att ha burit en sparkande och skrikande nästan-fyraåring från liggande panikläge på centralstationen till McDonalds i Nordstan och mutat samma barn med en ny resväska för att slippa bli anmäld till socialen som barntorterare eller kidnappare. Och jag har en helt ny nivå av sömnskuld i kroppen som gör mig väldigt lättskrämd och glömsk, men … jag gjorde det. Sent i går kväll kom Nils hem och jag lyckades rodda nattningar och underhåll av Ben och Bo utan större blessyrer i fem dagar. Och i natt fick jag sova i källaren vilket innebar sju timmars sömn på ett bräde, utan ett enda uppvaknande. Det är en väldigt bra sak med att bo i hus. Att man kan ta sig en natt två våningar under barnen och därför inte höra ett knyst av gnäll, skrik och kaos.
Andra bra saker med att bo i hus: