You want a Maserati? You want a Bugatti? You better work, bitch.

Jag hade som plan för semestern att träna en hel massa. Det känns alltid som att allt faller på plats när jag hamnar i regelbundenhet vad gäller träning. Unnen blir unnigare, sömnen blir bättre, ångesten hålls i schack osv. Under våren har jag rört på mig något så förbyxat dåligt. Det är det där med kidsen, alltså. När jag jobbar och lämnar hos dagmamman går jag kanske upp 6:15 och sedan är det liksom full fokus på att dra in baconet följt av intensivhäng med familjen följt av mer eller mindre lyckad nattning och sedan städ av kök och plock av leksaker och så är klockan 21:15 och då känns de där 45 minutrarna av lugn och ro (efter 22 infinner sig paniken över hur mycket eller lite jag kommer att få sova) så mycket goare att lägga på Ru Pauls dragshow än på att ge sig ut och svettas. Om det ens förekommer 45 minuter. Många kvällar går ju åt till att söva om och bli hysterisk över onattningsbar bebis. Ja, som det är.

I alla fall. Sju veckor av ledighet samtidigt som Nils är ledig borde skapa rum för massa exercis. Trodde jag. Men nu har första veckan snart tagit slut och den har präglats av en enorm dekadens samt några dagar av sjukdom. Det har varit mycket vin, kvinnor och sång, om en säger. Och ingen träning alls.

Men nu har jag kommit på en sak som gör att den här första veckans dåligheter inte spelar så stor roll. Jag lurar systemet.

Så här, jag lägger följande utmaning på mig själv:

Jag ska träna minst en gång under första semesterveckan. Minst två gånger andra, minst tre gånger tredje osv. Sjunde veckan ska jag alltså få till sju pass.

Ett pass = 30 minuters svettning. Det spelar igen roll vad jag gör, men det ska vara ansträngande.

Nu i kväll körde jag 30 minuters Cassey Ho (dog), så jag har alltså klarat första veckans mål. Ärligt talat känns det som att jag nästan är i mål redan. Så kul, detta, med saker som på pappret ser helt rimliga och genomförbara ut och som ändå kommer att ge en hel del resultat.

Dessutom: jag kommer att bli tvungen att träna i Berlin. Tänk vad härlig jag kommer att känna mig när jag tar en jogg i mina små shorts i Kreuzkölln före frukostbretzeln. Längtar!