Berlin mit kinder

I kväll har jag slängt in en tvätt, lagt ett barn, cyklat och handlat mjölk och ägg och börjat packa upp. Vi kom hem från Berlin förr ett par timmar sedan.

Det har varit så bra. Första semesterresan som fyra och första sedan vi fick barn som vi frångick ”hur reser man med barn”-tänket (lex: charterresan till Korfu 2012 som inte blev kul för någon) och i stället tänkte ”vad gillar vi vuxna bäst och hur kan vi göra det – fast med barn”.

Givetvis handlade det mesta om att Bo skulle ha roligt och att Ben skulle vara tillfreds och givetvis fick jag varken någon bok läst eller någon träning eller ensamshopping gjord (naiva tankar jag hade med mig). Men det har varit perfekt på alla vis ändå.

Alla dagar har sett ungefär likadana ut. Jag tog nätterna med Ben och Nils sov tillsammans med Bo. När Ben vaknade fick han välling och sedan gick jag och Bo ut och handlade frukost. Färskt bröd, chokladmjölk till far och dotter, apelsinjuice till mor och son. Efter frukost gick Bo och Nils ut och lekte på någon lekplats och jag fick antingen vila med Ben eller sitta med kaffe och dator och duscha i lugn och ro. På eftermiddagarna gjorde vi utflykt. Vi hann med följande:

– Berlin Zoo
– Utomhusbad i Kreuzberg
– Ölfestival i Friedrichshain
– Upptäcksfärd i Neukölln
– Loppis i Mauerpark
– Kolla på djur och leka i Hasenheide-parken
– Springa omkring på nedlagda flygplatsen Tempelhof
– Lekcafé i Prenzlauer Berg

På kvällarna, när barnen somnat, hämtade jag eller Nils take away och så satt vi på balkongen och drack öl samt kollade på The Leftovers (väldigt bra serie) samt en dålig (Divergent) och en bra (Locke) film. Förutom en kväll när Ben inte ville somna, för då åt vi i skift och nattade så mycket en av oss orkade tills den andra fick rycka ut.

Det bästa är att vi har varit ett sådant team. Jag och Nils har inte ens behövt prata ibland utan det har flutit på helt sömlöst med ”nu tar du det barnet och jag det och sedan behöver jag fixa det och då får du ta båda och nu är det din tur att släpa vagn så styr jag upp var vi äter lunch” osv.

Att släpa med tusen kilo packning och två små barn på semester var nog det bästa som kunde hända oss.

Dessutom såg alla lekplatser ut så här och de låg precis överallt (har inte tänkt så mycket på dessa lekparker under mina fyra tidigare Berlinbesök, men nu såg jag inget annat), så Bo var mycket, mycket nöjd:

Det känns som att vi är bra nu. Vi ska ta varannan natt igen, under den mycket uttalade förutsättningen att om en av oss är på väg att tappa det så MÅSTE vi säga till den andre som får ta över. Det gäller för både mig och Nils. Jag är ingen perfekt sammansatt människa som inte går sönder av skriken. Jag hoppas att jag inte framställt det så. Jag bryter ihop hela tiden. Och som någon skrev så kan det vara orättvist att värdera mitt gråt som ”bättre” än Nils skrik. Har lite ångest över att jag ens skrev om det. Men jag verkar inte kunna låta bli.

Nu ska jag antingen packa upp eller ta hand om mina fötter med något slags saltigt bad och en fil, för de är ej i gott skick efter den här resan. Sa jag att det har varit tropisk klibb-värme hela veckan i Berlin? Jag blir så svullen av sådant och det i kombination med flera mils promenad varje dag gör ej gott för mina fötter. Vet inte var blåsorna slutar och tårna börjar eller om jag eventuellt fått vårtor till och med. Jaja, det var värt det hur som helst.