Ljusare tider

I dag vill jag göra ett shout out till Aleander Fleming som upptäckte penicillinet som funkar jättebra ihop med Ben just nu. Redan efter första dosen tyckte vi att vi märkte en skillnad och i dag, efter tre doser, var han så här pigg på Stadsmuséet.

Dessutom sov han (enligt Nils, som hade vaket) med bara någon timmes vakentid och utan att skrika natten till i dag, så fingers crossed nu.

Jag som fick sova en hel natt utan avbrott orkade till och med träna en sväng. Några kilometers jogg och så intervaller i backe och utfall och lite grejs.

Så förutom att penicillinet tydligen smakar som en gammal räv (stackarn som blir torterad av oss med tre ggr 10 ml om dagen), så är vi lätt optimistiska.

Ben verkar vara ett så kallat öronbarn och från och med nu ska vi vara jävligt uppmärksamma på det. Första gången han hade öroninflammation gick det så långt att han slutade äta och dricka, fick 41 graders feber och började lukta som om han ruttnade på insidan.

Den här gången gick det inte så långt, men nästa gång alltså. Då ska han inte behöva lida en enda dag för att vi är för ouppmärksamma/tröga. Jäklar vad vi ska hänga på låset till vårdcentralen när han börjar sträcka sig efter öronen med sina gulliga knubbiga händer.

Nu sover lille och store blir nattad och jag ska runda av helgen med att göra tortillapizzor till mig och Nils.

Men alltså, tack för allt pepp i kommentarsfältet och på mejl och Facebook. Blir helt rörd.