Det absolut skönaste med att Ben äter penicillin och verkar må bra av det är att oron börjar släppa. Jag har nog inte fattat hur mycket oron satt sig på kroppen förrän nu när jag mjuknar. Det är som att axlarna sjunker med flera centimeter och ryggen och revbenen reagerar på att det är något som händer. Det knakar och bultar.
Jag har liksom gått och varit spänd i flera månader. Vad är det för fel? Har han ont? Varför sover han inte? Vad gör vi för fel? Hur länge ska det vara så här?
Jag kan inte säga att det har släppt helt, för i går kväll när det var dags för min natt med Bubba så kändes det som vanligt obehagligt och oroligt. Närskahanvakna, närskahanvakna, närskahanvakna, typ. Men eftersom Nils hade en rekordbra natt natten före så var jag ändå lite hoppfull. La mig vid 22 och inväntade första vaket och … det kom inte. Eller jo, det kom, men jag lyckades somna före. Och det händer nästan aldrig.
Och detta då: totalt vaknade han två gånger i natt och båda gångerna somnade han om på en sekund, så fort han fick nappen.
Detta är unheard of.
Sedan vaknade han och ville stiga upp 5:45, men det gör verkligen ingenting. Jag kan gå upp klockan 5 resten av mitt liv om jag bara får sova hyfsat ostört dessförinnan (famous last words?).
Nu när jag får bilder skickade hemifrån, som den här, så längtar jag så att jag ler. Ingen oro, bara längt.
Vad ska det här leda till? Jag har redan kommit ut och joggat två gånger sedan han började äta penicillin. Jag är inte dödstrött på jobbet längre och jag är sugen på att göra saker på kvällarna.
Nästa steg: att jag och Nils börjar skoja med varandra och göra små överraskningar? Att vi kan börja anlita overnight-barnvakter som inte är min mamma? Att jag skriver en bok?
Good times.
Brad Pitt's armpit 
Vad skönt för er alla! Hoppas han får fortsätta må bra 🙂
GillaGilla
Åh, vad härligt Maria!
GillaGilla
Blir verkligen glad av att läsa detta!
GillaGilla
Jag känner igen det där från min yngste som har infektionsastma. Det betyder att varje gång han har fått en infektion (alltså hela tiden på vinterhalvåret), sover han knappt alls. Penicillin funkar, fram till nästa infektion kommer. Det som fick honom att sova var ständig medicinering med Montelukast och inhaleringar med kortison (och luftrörsvidgande vid behov). Han får alltså medicin varje dag oavsett status, och han sover som en bebis:) Hoppas allt går bra!
GillaGilla
Så härligt!
GillaGilla
Jättehärligt att höra!! Stor kram till er!
GillaGilla
Så skönt att höra/läsa!
GillaGilla
HURRA! Shit vad genuint jävelglad jag blir för er allas skull! Mest Bubbalubbas, älskar hur gölli och gla han är på den där bilden alltså! ❤
GillaGilla
(Okej, menade bilden i inlägget nedan, här är han ju gölli men inte så gla)
GillaGilla
Men så himla fantastiskt!Det här vet ni säkert redan, men bara utifall att. Om han nu är ett \”öronbarn\” så är det extra viktigt att han dricker ur vällingflaskan sittande, aldrig liggande. Annars är det en bidragande orsak till nya öroninflammationer. Vet inte riktigt hur det hänger ihop, men det är väl något med att allt är ihopkopplat därinne på något sätt.Kram!
GillaGilla
*gråtfärdig av lättnad för er skull*
GillaGilla