Vet ni vad Bossa sa i morse? Jo så här: ”jag kan faktiskt bli kär i en tjej också” på tal om absolut ingenting alls.
Nu vet jag att många, speciellt min pappa och min bror, om de skulle läsa detta, skulle tycka att jag överanalyserar, men min tankebana gick lite så här – tyst i mitt huvud alltså – när hon sa så:
”Men ÅÅÅÅH, ‘vaddå faktiskt’. Varför la hon till ett ‘faktiskt’ och ett ‘också'”?
”Tidigare har hon pratat om hur hon är kär i Jasmine och att de är kära i varandra och att de alltid vill vara tillsammans eftersom VI ÄR KÄRA I VARANDRA, MAMMA, VET DU VÄL?”.
”Varför måste det in ett ‘faktiskt’ i det hela? Varför kan det inte bara får vara?”
Men jag sa såklart inget av det här, utan jag sa bara ungefär ”ja, det är klart, du är väl till exempel kär i Jasmine?”.
Men ändå. Vad jobbigt att någon på förskolan gjort klart för henne att det är lite eljest att vara kär i en tjej om man är tjej. Att det är okej – faktiskt. Också.
Eller är det jag som håller på och tänker och gnager för mycket? Borde jag slappna av lite?
Jag tänkte först bara \”å vad härligt sagt!\” och analyserade då inte \”faktiskt\”:et eller \”också\”:t. Förstår din tanke nu, men först lät det bara som att hon sa det så positivt och självklart, så jag reagerade efter det!
GillaGilla
Jo, jag vet. Det kunde varit mycket värre.
GillaGilla
Jag vet inte. Hur använder hon ordet \”faktiskt\” i vanliga fall? Elly använder det i typ varje mening, så om hon hade sagt så hade jag inte lagt någon vikt vid det!
GillaGilla