Lilla nyårsafton i kväll. Eller stora. Det är så det känns i alla fall. I morgon jobbar jag igen, så allt fram till nu har varit fusk-2015. Undantagstillstånd, med varannan sovmorgon, mycket häng med släkt och vänner, besök, gos, vin. I morgon ska jag jobba igen och Nils påbörjar sin sista vecka som föräldraledig. På torsdag ska Ben börja på förskola och från och med den här onsdagen är jag ledig varje sådan, onsdag alltså. Det jag ser fram emot mest med 2015 är att jobba 80 procent. Hallehejaluja vad det ska bli livfullt att få mer tid för liv utanför jobb.
Fast egentligen ser jag nog mest fram emot att Ben ska bli lite större. Börja prata (hoppas) och … håll i er, sova.
Det är så kämpigt nu. Det känns som att det aldrig tar slut. Han är fortfarande vaken flera timmar varje natt och han är så obekväm i sitt skinn. Två vårdcentralsbesök under lovet, men inga farliga öroninflammationer. Ipren, Alvedon, nässpray. Men hur länge ska vi hålla på med det? Kan ju inte vara bra i längden, Immun mot antibiotika eller överdosering av paracetamol? Sistnämnda, va?
Jag sa till Nils häromdagen att jag tror att jag kommer att vara en ganska bra förälder till lite större barn. Men till den här pyttelilla, not so much. Det är så kämpigt. Så kämpigt. Jag är alltid orolig. Alltid ångest över hur han mår och hur natten ska bli. När ska han sova igen och när ska jag få sova? Hur ska jag fixa att jobba? Jag ska ta alla hämtningar och måste alltså vara på jobbet i ottan. Men om jag är vaken med oroligt ynk mellan tre och fem, hur kommer min form att vara när jag ska gå upp vid sex?
Jag önskar så att det här skiftarbetet är slut snart. Alltid nästa skift: först morgonhetsen, sedan jobbet, sedan middagsstöket och nattningen och sedan kvälls/nattpasset. Aldrig veta att man kan sova ikapp, aldrig känna sig lugn.
Extra jobbigt är det när ångesten över världen pockar på och den gör det så himla mycket nu. Extramycket. Är det fler som det känns så för? Att vi måste göra något, göra det bättre. Hjälpa någon, göra insatser, sprida ord och egendom. Det är röven nu, som Glenn skulle ha sagt.
Och så orkar jag inte. Orkar ingenting. Får mer ångest.
Om han bara kunde sova om nätterna. Om han bara kunde få ro.
Det är min nyårsförhoppning: ro för alla Hellbjörnar så att plats bildas för att göra gott.
Nyårslöfte. då? Ha! Har aldrig hållit ett sådant. Men borde väl trappa ner på nässpray. Man ska väl bara använda sådan tio dagar i rad. Jag är inne på tionde året.
Okej, klart slut och gott nytt.
Brad Pitt's armpit 
Jag har varit nässpraysberoende i lååånga perioder de senaste 20 åren och det som funkar bäst för att sluta är att bara ta i ena näsborren. Alltså hålla sig till samma hela tiden. Tro det eller ej men efter några jobbiga dygn kommer det vara över. Eventuellt kan man behöva komplettera med Vicks-salva under näsan. Ska ta tag i det igen själv så fort jag klämt ut ungen jag kånkar runt på.
GillaGilla
Å jag hoppas så mycket att januari 2015 är månaden då Ben börjar sova igen. Känns som är ni är så värda det vid det här laget att det bara måste hända! Allt annat är ju orimligt. Bra att vara ledig varje onsdag, det låter superhärligt! Så gött mitt i veckan och allt.
GillaGilla
Alltså, det här är ju lätt för mig att säga som inte ens gillar nässpray. Men Sinova! Naturläkemedel som säljs på apotek är super mot nästäppa när jag är förkyld tycker jag. Tar alltid det före nässpray. Värt att testa kanske?Håller tummarna för att 2015 blir sömnens år för Ben och er!
GillaGilla
Tack för spraytips! Jag har köpt en barnnässpray till mig som jag tänker kan vara ett första steg i avvänjningen. Funkar det inte ska jag testa era metoder.Johanna – tack fina du. Och – det här vet du så klart redan, men det tål att sägas igen: alla barn sover inte så här skräpigt. Håller tummarna för att du ska få en sovbebis.
GillaGilla
Kom igen Benny! I år bestämmer vi att du får nattro. Det är klart han får. Det är nu det händer. Ja, jippi! *hyttar mot universum med en likadelar hotfull som ledande min*
GillaGilla