Herregud vilken traumatisk upplevelse vi var med om i kväll. Vi åt pizza till middag när Ben började hulka och hosta. Han sätter ofta i halsen och vi har vänt upp och ner på honom och daskat massor av gånger. Men den här gången var det värre än vanligt. Han fick inte luft, märkte vi, och blev snabbt superröd i ansiktet och drabbades av panik. Nils vände på honom och slog i rumpan och ryggen och han började spy, men det släppte inte. Och plötsligt började det komma blod ur munnen. Kräks och blod. Blodigt kräks? Jag var på vippen att ringa 112 när matbiten lossnade och han började andas och fick bättre färg. Då såg vi också att han bitit sig riktigt illa i tungan, säkert på grund av paniken, och att det var därför det blödde. Han var skärrad en stund efteråt, men okej. Men fy alltså… Herregud vilken ångest. Allt som for genom mitt huvud var ”det här händer inte” varvat med ”vad fan är det som händer?”. Usch och jävlar och tack så inihelvete för att det gick bra.
Bossa satt och höll för öronen under tiden. Skärrad även hon.
Återgå till mjölkersättning och puréer ett tag, kanske?
…
En annan sak som hände i dag var mycket mer positiv. Nämligen det här:
Bo lärde sig cykla! Så duktig och mallig. Jag trodde ärligt talat kanske inte att det skulle funka, i alla fall inte på första försöket, men hon bara SVISCH. Ja, hon välte några gånger och körde in i en del buskar. Men ändå!
Nu ska jag försöka komma över chocken över nära kvävningsupplevelsen. Brrr.
Brad Pitt's armpit 
Fy fan vad läskigt, vilken mardröm. Sån tur att ni agerade så bra så att det löste sig!
GillaGilla
Usch vad läskigt! Vad skönt att allt gick bra!
GillaGilla
Wow Bo wow!
GillaGilla
Jag är inte så rädd för att barnen ska sätta i halsen i vanliga fall men för jävla rädd att de ska göra det när de har barnvakt. Kontrollbehov much? Det är inte som om jag gått nån första hjälpen.
GillaGilla
Och fy fan vad läskig läsning. Stackars Ben, vad rädd han måste ha varit.
GillaGilla
Gaaaah! Vilken skräck! Skönt att det gick bra. Är så rädd för allt som kan fastna i halsen på Isak.
GillaGilla
Ja, fyfan vad otäckt det var. Kan inte släppa det än.Hanna – jag tänker också så! Tänk om det händer på förskolan till exempel. De är ju säkert handlingskraftiga i sådana lägen, men det är också jääävligt mycket barn på få personal. Nä nu håller jag honom hemma och matar honom med mosad banan. Så får det bli.Ania – visst är hon cool!
GillaGilla
Fy vad otäckt 😦 tur att ni är så handlingskraftig! Och heja Bossa! Att lära sig cykla är en riktig milstolpe!
GillaGilla
Åh vilken bergochdalbanedag av känslor! Heja er som fick ut matbiten (får panik bara av att läsa det!) och heja cykelproffset!
GillaGilla
Har sådana mentala ärr efter att Einar satte ett Playmobil-skärp i halsen. Tänker på det dagligen, ca 10 månader efter.
GillaGilla
Petra — jag tänkte på dig och Einar. Fick en inblick i din panik. Ingen rolig syn.
GillaGilla
Hu! Det där hände min lillebror när jag var i Bossas ålder. Jag har minnesfragment kvar för det blev ambulans och hela baletten. Förträngt det värsta. Min pappa räddade min brors liv, men blev ordentligt biten av min brors kramper. Så himmelens skönt att det gick bra för Ben!!!
GillaGilla
Och heja Bossa som kan cykla!
GillaGilla