Hej bloggen

Jag var på mitt livs första KBT-besök i fredags. Vi pratade mest om varför jag var där och hur min ångest brukar funka. Jag ska träffa henne en gång till och sedan ska hon berätta för mig om hon tror att hon kan hjälpa mig eller inte. Jag hoppas så mycket att hon tror att hon kan det, för jag fick så bra känsla för henne. Jag vill liksom träffa henne och prata om böcker om inte annat. Kändes så bra. Undrar om hon fick samma känsla om/av mig? Det där kan driva mig till vansinne, hur jag uppfattas och hur olika två personer kan uppleva samma situation.

I alla fall så fick jag hemläxa till nästa träff. Om jag orkar ska jag läsa en bok och så ska jag skriva några rader om de olika bitarna i min ”livskompass”. Vad jag tycker är viktigt under olika rubriker som jobb, vänskap, intima relationer, barnen, samhällsvarelsen osv. Och sedan betygsätta hur väl jag lever upp till vad jag tycker är viktigt. Hon tror att det finns en viss diskrepans mellan mina värderingar och hur jag lever. Jag tror att hon är en smart och inkännande person.

Jag ska ta itu med den här livskompassen snart. Men det är lite jobbigt att rannsaka sig. Jobbigt, men säkert bra.

Tills vidare lever jag och Nils som enbarnsföräldrar. Bossa är på semester i Värmland, så vi är själva med Ben. Det är så konstigt. Men också fint. Vi vet ju att Bossa har the time of her life och det är kul att upptäcka massa saker med Ben som vi kanske missar annars. Han är till exempel både roligare och mysigare än vad vi visste.