Här går jag omkring med yviga funderingar och insikter om att inte vara ung och lovande längre och så kommer jag hem till Ben som har fått svinkoppor. Det är hemskt synd om honom, för de som sitter i munnen verkar svida. Men här kan jag göra nytta, här behövs jag. Med mitt lilla ynk. Det är det enda som spelar roll just nu och det är en slags trygghet.
Damn you svinkoppa! Hoppas det går över snabbt för Benny ❤
GillaGilla