Här sitter jag med gråt under huden, för jag kan inte ta hand om mitt ena barn. Försökte natta honom precis och det gick åt helvete. Han var så trött att han höll på att somna på flaskan, men när kroppen mötte sängen började han härja så till den milda grad. Han ställde sig upp, lekte tittut, dansade, kastade sig på kudden och rullade runt. Kan låta gulligt, men det är det inte. Inte när man själv är hålögt trött efter intensiv jobbdag och har huvudvärk och framför allt ett muskelminne som skriker till en att det kommer att bli en tvåtimmarsläggning, ”NEJ TRE, DU KOMMER ATT FÅ VYSSJA I TRE TIMMAR, DU KOMMER ATT TAPPA DET”.
Jamen om det bara blev så här någon gång ibland. Men mina kvällar och/eller nätter blir nästan alltid så här. Oroliga. Det händer inte alls lika ofta för Nils. Jag tror verkligen att ”it’s not Ben it’s me”. Jag som ställer till det på något vis. Eller att han av någon anledning (att han träffar mig mindre, va?) inte ställer upp på att jag ska natta eller ta hand om nattvaket.
När det inte funkade med sitta i knäet (funkar iofs aldrig, han blir vansinnig, så vad trodde jag), klappa i spjälsäng, ligga själv i spjälsäng eller bära runt så la jag mig med honom i Bossas säng och försökte hålla om honom och nynna en fin sång. Då slog han mig i ansiktet.
Buhu. Jag vill aldrig mer jobba och prägla om honom så att jag också får vara med.
…
Dessutom har jag dåligt samvete över mitt förra inlägg. Fick mess om att det var elakt mot Nils. Fan, det var det va? Jag menade verkligen inte att vara elak, jag ville mest göra en lustighet över hur jävla Maj (je suis Maj) jag är även när jag är borta från hemmet. Ibland är jag vårdslös. Nils har aldrig klagat över mina inlägg (däremot har han slutat läsa min blogg i perioder), så jag tänker mig nog inte för ibland. Förlåt. Förlåt Nils, om du läser det här.
Brad Pitt's armpit 
Jag förstår inte det elaka gentemot Nils. Var det elakt att du \”hängde ut honom\” genom att visa hans sms, eller var det elakt att du gav honom direktiv angående vad han skulle göra?Oavsett vilket tycker inte jag att något av de två alternativen var elaka. Om det var alternativ ett så fråga honom om han tyckte det var elakt, var det istället alternativ två så frågade han ju om det var något du önskade.Du var inte elak!
GillaGilla
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
GillaGilla
Att jag hängde ut, tänker jag. Jag ska fråga. Tack.
GillaGilla
Jag håller inte med Lisa, reagerade också på förra inlägget. 😦
GillaGilla
Det var väl inte elakt? Det är ju inte precis ovanligt att den ena frågar den andra vad hen ska göra hemma. Och det är ju ändå tusen ggr bättre än att inte fråga och bara skita i det. Jag har aldrig kunnat natta våra barn normalt. Juni får somna i soffan varje kväll. Nu är hon ju fyra år så det kanske skulle funka att läsa hundra böcker (vi läser ca två-tre och avslutar med film) och ligga hos henne tills hon somnat i sängen, men om inte Arve somnat innan blir det ganska svårt. Arve söver jag i famnen med nappflaska, obs att jag inte kan sitta med honom för då blir han vild, utan går hundra varv runt lägenheten. Han är som en sprattlande grävling om inte Juni somnat innan så nu har jag en låt (Bills med Lunchmoney Lewis, inte så lugn låt nej) som jag liksom dansar runt köket till för att han ska slappna av. Det var ingen skillnad när jag var ledig.
GillaGilla
Så körigt, på så många sätt! ❤ ❤
GillaGilla
Jag upplever att båda mina barn testar och trotsar mer mot mig pga jag har alltid vart dem närmast OCH har bredast känsloregister. Både högt och lågt. Pappan har enkla smärtfria läggningar, morgnar med påkläd mm. Jag har två teaterapor som fnittrar och flamsar eller som ska \”jagas\” genom hela huset när jag börjar känna stress och panik… Orkar inte… Så det kan vara åt andra hållet också 😜
GillaGilla
Jag känner att det är lite samma här som för kakansmamma ovan.Och för övrigt fattar jag inte på vilket sätt förra inlägget skulle vara elakt?
GillaGilla