Puh, det är en kamp med Ben nu. I nya miljöer och med nya människor runt sig så är han en sol. I går, till exempel, satt han stilla, helt tyst, i Nils knä och bevittnade ett dop i säkert en kvart. Men om vi är hemma så är han missnöjd nästan varje sekund. Det där ljudet han utstöter … som ett ÄÄÄH eller EEÄÄH EEÄH. Så trött jag är på det. Eftersom han inte har några ord än (han sa iofs bacon häromdagen) så är det ljuden han tar sig fram med. Höga, gnälliga stön. Och så klättra på allt, ta allt som Bossa har, hälla ut allt som är blött eller kladdigt och hata allt som har att göra med kläder/blöjbyte/tvätta sig you name it. Det verkar vara helt omänskligt jobbigt att vara ett år och elva månader faktiskt.
Tur att han i alla fall sover hela nätter som ett annat mönsterbarn.
Haha.
Försöker en ny:
Tur att detta snart byts ut mot tvåårstrots.
Brad Pitt's armpit 
Sitter här och skrattar igenkännande åt eländet. En barnläkare sa till mig en gång att alla föräldrar får ungefär samma mängd elände från sina barn. Så är det lugna år när barnen är små så blir det jäkligt i tonåren. Även om jag aldrig trott på det så är det ändå konstigt nog en tröst.
GillaGilla
läst din blogg i många år utan att ge mig till känna. ville mest säga att du är en jäkla kämpe!!! och tacka för tipset om maj-böckerna. slukar den första just nu.mvh kajsa från kristinehamn som brukade hänga mycket med alexandra.
GillaGilla
Är också helt förvånad över hur mycket svårare vår lillebror varit/är jämfört med storasystern var. De är 5 och 1,5 år. Han har inte riktigt lika upphackad sömn som er Ben, men allt det andra skriver jag under på med klättra, böka, stöka, kladda, trilla, skrika, gnälla, inte vilja klä på, snurra runt vid blöjbyte alt. dra runt med händerna där nere innan man hunnit torka bort allt.Jag är utmattad. Längtar till han blir äldre. Typ så. Och även ett stort tack till förskolan som numera gör så att vi inte behöver jaga exakt hela dagarna. Plus att där är han rätt skötsam tydligen, tur det./Ida
GillaGilla
Kajsa – jag kommer ihåg dig så himla väl. Vad kul att du är här. Och visst är Maj-böckerna för jävla bra? Tipsade om dem i en internetbokklubb nyss, med orden \”varning för mycket ångest\”. Lisa och Ida – tur att man är programmerad att älska sina barn alltså…
GillaGilla
Oj hehe. Ilon är rätt jobbig också men hon säger i alla fall vad hon vill, haha.
GillaGilla
Hehe, fast inte kul, typ. Och maniskt nervös-hehe för hur min lille kommer att bli när han blir större – när vi har en fyraåring som strulat med allt. Hoppas så innerligt att mini är lugnare. Får ont i magen när jag läser om hur du har det, jag minns så väl ångesten, skulden, paniken och alla andra pisskänslor. Urk. 😦 Jag har också levt ganska mycket enligt det Lisa ovan skrev om – samma mängd elände – hellre nu än sen! Vad skönt att Nils hittade ett nytt jobb relativt snabbt. 🙂
GillaGilla