Min databasdesigner löste biffen

Woopsidoopsidoppsiday, i dag fick Nils ett nytt jobb.

Instick: sjukt att vi säger ”fick” ett nytt jobb, som att det är en himla present, medan vår föräldrageneration tog sig ett nytt.

Jag inser att det här är en lyxig grej att oroa sig för, för vi hade klarat oss även om det inte hade löst sig så fort. Vi fixar att leva på en lön + en a-kassa i huset vi bor i, för vi sitter i en privilegierad båt. Det hade inte blivit så många take aways eller goda body butters eller över huvud taget någon weekendresa, men vi hade klarat det. Ändå har jag varit så jävla orolig för hur allt ska ordna sig på sistone. Om taket skulle paja eller om ugnen skulle lägga av eller så. Vi har ingen buffert alls efter nästan fyra år av föräldraledighet (igen: privilegierat att kunna välja så) och jag hade sett fram emot att kunna bygga upp en. Och nu kan vi snart det. Tack livets lotteri som gav mig vinstlotten att födas till detta livet. Hoppas att jag kan ge tillbaka något till dig. Livet/världen.