Orolig dag leder till orolig natt och i natt ville jag ställa någon till svars. Hur är det tänkt att arbetslinjen ska fungera för den som har barn som inte sover? Hur är det meningen att jag ska hantera det här? Gäller inte regeln om att långvarig sömnbrist kan vara hälsovådlig för den som har barn som inte sover? För oss? Är vi ett undantag som bara ska köra på som vanligt, för det finns inga kryphål, inget sätt att komma undan. Särskilt inte om man varit så dum att man valt att bosätta sig i en annan stad än båda föräldrarnas ursprungsfamiljer.
Och då är vi ändå två föräldrar på det här sömnvägrarbarnet.
DET ÄR ORIMLIGT hade jag Kishti Tomita-skrikit i natt om det inte varit för källan till orimligheten, Ben, som jag inte ville stissa upp ännu mer.
Fram till midnatt var jag inne och tröstade honom tre gånger. Ingen fara alls, med andra ord. Men Bo, däremot, drömde mardrömmar, så henne fick jag sitta hos ganska mycket under kvällen/senkvällen.
Så jag hade ännu inte somnat när det brakade loss ordentligt. Ben var vaken och höll mig vaken mellan midnatt och … fyra? Kollade på klockan sista gången halv fyra, efter att jag låtit Ben spela på min mobil i en timme, och det dröjde ett tag till efter det innan han kom till ro.
Dessförinnan hade jag gjort det vanliga: burit runt, legat bredvid, sjungit, fixat mer välling, bytt blöja, osv.
Det var en ny slags nattvak i natt. Han skrek inte (bara om jag försökte bära honom i sele eller hålla emot när han ville fly från sängen), men han var så jävla orolig. Han skulle bara upp upp upp och iväg hela tiden. Och han slog mig och ryckte mig i håret! Det var som en brottningsmatch. När jag var ouppmärksam på hans mobilspel så slog han mig med telefonen i ansiktet. Det gjorde ont.
Fan, jag ville verkligen inte ge honom ”vinsten” i att få min mobil mitt i natten, men jag orkade inte sätta emot mer efter två och en halv timmes kamp. Så han fick sitta där och greja med Radioapan och Toca Boca medan jag låg bredvid och grät en stilla gråt över att klockan närmade sig fyra och jag skulle gå upp klockan sex och hur fan ska det gå dagen därpå. Samtidigt som jag ville att det skulle bli dagen därpå, för då skulle i alla fall natt-terrorn vara över.
Ja, och nu är det dagen efter och jag har sagt till Nils att han får vabba i dag, eftersom Ben knappast orkar vara på förskolan efter den här natten.
Själv ska jag ha utvecklingssamtal med min chef och jag undrar… Kan han verkligen hjälpa mig med den enda utveckling jag vill ha? Kommer jag att börja gråta när han frågar mig var jag ser mig om ett år?
Ska på cellprov också. Kommer jag att somna i gynstolen? Det hade varit något. Brukar uppleva det som så obehagligt när någon vidrör min livmodertapp. Kanske är tricket att vara nästan onyktert trött.
Åh, nu kom Bo. Ska göra frukost till henne. Ha en fin dag.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Relaterade
Brad Pitt's armpit 
Herregud, jag tänker på er så ofta och lider med er i detta. Det ÄR orimligt, ju. Det går inte att jobba om man inte fått sova. Fyfan. Och så himla svårt att veta vad det är som gör att han inte kommer till ro, lättare om det varit en nioåring liksom, som kunnat förklara. Hoppas din/era arbetsgivare är förstående så att ni kan vara hemma efter sådana nätter. Och att det blir bättre snart. En HELT annan grej: det vore kul att ses nån gång! Kanske en öl med Josefine och fifi tex? Fast det kan vi ju prata om när du fått sova, känns \”lite\” mer prio 🙂 jag håller tummarna för att det här var sista krisnatten. Nån gång måste det ju rent logiskt gå över!
GillaGilla
det är helt orimligt att behöva jobba när en har det så hemma! Tänker på reglerna om dygns/veckovila som reglerar viss arbetstid, där borde även sådant här räknas in, i den bästa av världar osv. Lycka till idag!
GillaGilla
(Har läst de andra gårdagsinläggen också nu och känner mig nu som en trivial människa som föreslog \”öl i vårsolen\” mitt i detta kaos. Eh. Hoppas du förstod att jag bara menade att du verkar grym och att det vore skoj att ses nån gång, när det passar. osv. )
GillaGilla
Lisakristin – jo, men de funkar ju inte så, ledsen smiley. Johanna – åh nej, känn inte så! Jag vill hemskt gärna muntras upp med tanken på öl. Faktum är att det kanske passar bättre nu än någonsin.
GillaGilla
Så orimligt tufft, kram från Jennie i malmö
GillaGilla
Alltså, kramar! Jag tycker att vårt sömnkaos är HEMSKT och då har vi det ändå light i jämförelse med er. Så jag vill bara skicka tusen trötta kramar och säga att jag tänker på er JÄTTEofta.
GillaGilla
Min unge kopplar ihop sängen med det läskiga om han väcks ur en nattskräcksattack. Jag brukar sova borta natten efter att det varit riktigt illa, men soffan har också funkat. Kanske inte är bens grej alls dock, bara en tanke. Kram.
GillaGilla
Men åh, stackare. Sömnbrist är vidrigt. Har (förstås) inga bra tips eller pepp heller mer än det lama \”håll ut, det går över\” som man ändå inte vill höra. KRAM.
GillaGilla
Så bra! 🙂 (och nu blev det ju nästan inbokat också tack vare Jenny!)
GillaGilla
Om det är nattskräck Ben lider av så är mitt bästa tips att inte försöka trösta, bära, gunga eller försöka kommunicera. Bara övervaka så han inte skadar sig själv. Det hjälper inte att trösta eftersom han inte alls förstår varför han blir omkringburen eller helt plötsligt befinner sig utanför sängen när han väl vaknar och är kommunikativ. Troligtvis är han mest förbannad för att ni väckt honom och hindrar honom från att sova. Jag hade kontaktat nån som kan det där med nattskräck.
GillaGilla
Så jobbigt och jag känner igen mig så mycket. Här är det inte bara ORIMLIGT utan även ORÄTTVIST – känns som om jag måste ta 80 % av allt jobbigt med det sömnvägrande, allmänt krånglande barnet. Funderar på allvar om en separation/delad vårdnad kan vara lösningen – tänk att få sova varannan vecka! (Fast kan man väl inte då pga ångest över att ha splittrat familjen istället…)
GillaGilla
Sjukskriv dig och SOV! Folk är jemma för snuva, det här är mycket värre! Och håll ut, det blir snart bättre!
GillaGilla
Är det inte dags att bara explodera på BVC?
GillaGilla
håller med om eventuell sjukskrivning för att få sova ut. sömnbrist är faktiskt bevisat farligt för både kropp och själ. hellre hejda nu innan det går ännu längre.massa kramar och styrka!/kajsa
GillaGilla
Alltså, fy fan. FY FAN. och en massa kramar
GillaGilla
Åh kära. Har läst och följt dig så länge jag kan komma ihåg. Är inte jätteduktig på att kommentera. Men nu måste jag. Du ska inte behöva ha det så här. Jag väljer att säga du, och inte ni eller Ben eller något annat. DU.När jag gick sönder och inte klarade tillvaron med både jobb och barn och hem och liv så kände jag ändå skuld över att inte kunna jobba. Skam. Men i efterhand önskat jag att jag kunde lyfta av just det oket. Det räckte liksom med all annan skuld. Skit i ditt jobb nu. Skit i allt annat. Skala av allt runt omkring. Kom närmare din kärna. Sömn. Ett lugnt hjärta. Att nära relationen till dig själv och dina barn. Det får lov att vara viktigast.Är vad jag skulle säga till dig om jag var din vän och vi sågs.
GillaGilla
Tack alla. Jag lyssnar och tar till mig ❤
GillaGilla