Världens bästa födelsedag

Det är väl ingen som orkar med att jag går igenom exakt vad vi gjorde, dag för dag, men EN dag tänker jag dokumentera med cirka 40 bilder och det är lördagen. Min 35-årsdag.

Massa paket! Den där boken om juicer som ska rensa kroppen kommer förresten nog väldigt väl till pass just efter den här helgen, host. (Den var ”lite” dekadent.)

 Sedan tog vi en uBahn till Neukölln och ramlade roliga gatan (Weserstrasse) fram.

Destination: Melbourne Canteen på Pannierstrasse.

Hade hört (okej, stöll-googlade) att de skulle ha bästa brunchen i Berlin, så peppen var hög. Även om det inte syns på Nils just här.

Det här är den godaste Bloody Mary jag druckit. Och jag har druckit många. Jag var tvungen att fråga barpersonen hur den ens kan vara så god. Det handlar om att ha fina råvaror, sa han. Sellerisalt, vitlökssalt, tabasco, worchestershiresås, peppar, chiliflakes och ”alldeles för mycket garnityr”.

Och så maten. Jocke blev alldeles tyst av sina pannkakor. Liksom hukade sig runt dem, som om vi skulle stjäla dem från honom.

Men alltså detta. Deras Eggs Benedict. Herrejävlar. Jag kanske kommer att orka skriva en Berlinguide en dag, men till dess får det här bli mitt vassaste tips. Ta er till Melbourne Canteen och beställ detta. Bara gör det.

When in Neukölln är det trevligt att sätta sig en stund på en takterrass med utsikt över hela stan.

Stället heter Klunkerkranich och ligger högst upp på Neukölls Arcaden. Man får åka så högt man kan med hiss och sedan gå där bilarna kör i parkeringshuset. Längs med väggarna odlas det så här fint.

Därefter ny uBahn in i Mitte och smita undan regnet med kortspel på en pub.

Jag brukar föra protokoll när vi spelar kort och då får alla sin symbol (Nils = Osten, Jag = Pingis, Cathrin = Katten och Jocke = Kniven eller Knäet) ovanför sina poäng. Jag och Katten kom på att vi skulle tatuera in allas symboler på insidan av varsin biceps. Så vi provade lite olika varianter i ett block. Tyvärr hittade vi inte någon öppen tatuerare sedan 😦

 På väg hem stannade vi till på en second hand och provade lite kläder.

Gullig.

Jag och Cathrin tog en sväng på Primark också. Det var så jävla mycket folk att Jocke och Nils vände på fläcken, men jag och Katten fick som sagt lite lågprisshopping gjort. Firade med en öl i steget, för det får man i Berlin. (De har till och med ett ord för det. Som en ”uteserveringsöl” ungefär. Fast promenadöl.)

Vi hittade en spelning som vi skulle gå på senare på kvällen, på grund av mina barn. Dock somnade tre av oss när vi kom tillbaka till lägenheten, så vi missade chansen att se Mary’s Kids.

Men vad gör det när man efter sömn är redo och pigg på kvällen! Här har jag gjort mig fin med nya Primarkstrumpbyxor med minioner på. Och en tröja som inte funkar riktigt på tyska, men men.

Jag och Katten målade naglarna på balkongen en stund.

Och testade att ”dra tillbaka kissnödigheten”.

Sedan: taxi till Kreuzberg. Det är mysigt att åka taxi i Berlin och titta på grejs.

Vi åkte till Santa Maria på Oranienstrasse, för där åt jag midnattsmiddag för ett år sedan och det var så gott och mysigt.

Här trodde Katten och Jocke att drinkarna som svischade förbi var till oss. Den besvikelsen.

Men när drinkarna väl kom blev allt bra, för Katten fixade tomtebloss till födelsedagsbarnet.

Och det här då! Hon hade med sig 35-årsljus i packningen och fixade en fölsedagsefterrätt när jag var på toaletten. Så himla omtänksam.

Maten var visst så god att jag missade att fota den, men ett tydligt minne är habanerosåsen som en bordsgranne utmanade oss att testa. Jag gillar ju stark mat, så jag skopade upp en hög med hjälp av en nacho och HELVETE, nu fattar jag serietidningsreferensen ”rök ur öronen”, för det var så starkt att jag fick ont i öronen. Och tungan domnade bort så att jag sluddrade. Men ändå kul! Och vi hade ju öl att släcka branden med.

Sedan tog vi en snabb drink på Roses Bar (också på Oranienstrasse). Mest för att jag ville visa Katten väggarna som är täckta av rosa fluff. Men det var lite för trångt för att vi skulle stanna kvar.

Sedan taxi till en av helgens riktiga höjdpunkter: Doktor Pong på Eberswalderstrasse. Stället med mest grafitti utanför sina toaletter samt …

PINGIS! Jag kom in gratis på grund av mitt nya fina halsband och fick till och med ett riktigt hyfsat rack av bartendern. Så kul!

Jocke och Nils spelade dock hellre foosball. Men Katten spelade med mig! När hon inte sjöng.

 Såpass spänd väntan.

Såpass viktig finalmatch. Hehe, kanske lite väl av mig att KASTA mig efter bollarna, men det var ju så kul. För ungefär 20 år sedan, när jag spelade på riktigt, var jag aldrig full under matcherna. Annars var det ungefär samma lika.