Vet inte om det är att jag varit borta från jobbet i fyra dagar, eller att det låg jobbiga mejl i min inkorg, eller att det är sista veckan för flera riktiga favoritpersoner på jobbet på grund av ett varsel, men satan i gatan vilken ångest jag fick av att komma hit i dag. Hjärtklappning.
Det kanske i och för sig också har att göra med att jag ska vara ensamstående förälder i veckan när Nils åker på jobbresa till Wales. Jag kan liksom inte lägga Ben, Nils får alltid ta över läggningarna, och nu kommer jag inte att kunna ropa på Nils när det går åt helvete. Är orolig för det. Särskilt eftersom jag MÅSTE kunna få barnen i säng i hyfsad tid så att jag kan jobba lite mer när de somnat. Jag ska ju både hämta och lämna när Nils är borta och då blir det kortare kontorsdagar och då måste jag få in lite jobbtid på kvällen. Så de måste somna. Och fortsätta sova när de somnat.
Och så måste jag förbereda morgnarna mycket bättre med frukostlåda som jag kan ta med till jobbet eftersom barnen äter på förskolan och då kan ju inte jag äta frukost hemma. Det skulle de aldrig ställa upp på. Och så måste jag ha kläder redo varje dag och duscha kvällen före och eventuellt gå till jobbet osminkad. Eller kan Ben kolla på paddan medan jag snabbsminkar mig?
Dessa små och stora bekymmer.
Bara jag får dem att somna.
Försöker förresten tänka KBT-tankar nu när jag har sådan skenande hjärtklappsångest, men jag har börjat bli lite sur på KBT. Det är ju alltid samma sak: acceptans. Att acceptera att tankar kommer och inte försöka tänka bort dem. Känns lite glest, att det ska vara det enda. Var det inte mer än så? Ska fråga min terapeut på onsdag om hon inte kan bjussa på ett nytt verktyg. Börjar ledsna på att bara acceptera allting.
Brad Pitt's armpit 
Alltså heja dig i veckan, du klarar det! Räkna ner dagarna och tänk på att bara överleva liksom, skit i allt som inte måste göras. (eh inte för att du bad om tips då men.. )
GillaGilla
Tack för peppen.
GillaGilla
Blä vad stressigt. Men frukostpåse, kan du inte typ köpa ett paket fil och ett paket flingor och ha på jobbet, eller ett gäng risifrutti eller nåt sånt? Plus middag behöver inte vara middag, barnen får ju lagad mat till lunch så mackor + kokt ägg eller sånt är helt ok. Dra ner på alla måsten till ett minimum brukar funka för mig 🙂 Det här tycker jag för övrigt är trösterikt: Den mänskliga kroppen är en finurlig konstruktion som är bra på att hantera tillfälliga påfrestningar som exempelvis sömnbrist. Vi behöver inte (ännu en myt) ta igen förlorad sömn genom att sova fler timmar nästa natt utan kroppen tar igen sömnbristen genom en effektivare sömn och bättre sömnkvalitet nästkommande natt. Det är denna mekanism man kan använda för att träna sig till bättre sömneffektivitet och sömnkvalitet. Lite förenklat kan man säga att kroppen ”lär sig” hur mycket tid som finns disponibel för den sömn och återhämtning som den behöver och disponerar sömnen efter det. Lite tid i sängen ger bättre sömneffektivitet och kvalitet medan mycket tid i sängen ger lägre sömneffektivitet och sämre sömnkvalitet.Människor som sover dåligt börjar ofta tvärtom tillbringa mer tid i sängen. Man lägger sig tidigare, vilar under dagen, passar på att sova ut när man kan och tillbringar också ofta mycket tid åt att ligga i sängen och läsa, se på TV etc för att kunna somna. Detta kan man i linje med ovanstående beskrivning se som att man jobbar på att försämra sin sömneffektivitet och sömnkvalitet. Vill man sova bättre ska man alltså istället minska tiden man ligger i sängen; lägga sig senare, vara aktiv istället för att vila under dagen och gå upp i tid på morgnarna!Fotnot: Som med all träning är det trögt att komma igång innan man har fått bättre vanor. Om kroppen är van att tillbringa mycket tid i sängen och har en dålig sömneffektivitet kommer man inte vakna utvilad efter en kortare nattsömn. Men ofta kan man redan nästa kväll få en viss belöning då man förhoppningsvis somnar snabbare tack vare sömnunderskottet från föregående natt.Text: Sara Widén, Leg Psykolog på Beteendeterapeuterna Stockholm. Hon arbetar också på Karolinska Institutet där hon undervisar blivande sjukgymnaster i att arbeta med beteendeförändring.
GillaGilla
Fan Hanna, jag grinar nästan. Det där var det bästa jag hört sedan Ben föddes. Obs ej ironi eller nåt, jag menar det. SOM jag behövde höra det där.
GillaGilla
Vad tröttsamt men du grejar det vill jag lova. Hejja dig! /Aila
GillaGilla