Corner office

Jag har bytt plats på jobbet och inser vad mycket det betyder hur en sitter. Eller hur jag sitter.

Innan jag flyttade in Kattrummet (eller feministrummet, vilket jag också hört att det kallas) på jobbet satt jag i det som kallades ”den kreativa studion” och herregud vad jag inte passade in. Det var olika spotifylistor på olika högtalare och det var öppet och glatt och jag satt mitt i ”gå till köket och hämta kaffe”-trafiken. Eftersom jag tydligen är dragen till shiny things tittar jag upp så fort jag ser en rörelse i ögonvrån, så jag satt i princip som en nickedocka hela dagarna.

Sedan jag flyttade in in Kattrummet har jag haft mycket mindre ångest på jobbet. Här kan man stänga dörren om sig och vi är sällan fler än fyra samtidigt. Här kan man gråta och säga sanningar och en gång sov jag en liten stund på golvet. Dessutom är det fritt fram att pynta glasväggen som man vill, så det är allt en kreativ studio det här också. Fast lugnare.

I går flyttade jag från min vanliga plats in till hörnet av rummet och nu känner jag mig ännu lugnare. Jag har nu en vägg bakom mig, en vägg på vänster sida, min favoritkollega tre meter till höger och ingen kan se mig från korridoren. Det är något med väggar, att omslutas. När jag blir sur på KBT nästa gång ska jag testa att sätta mig i en mycket liten låda. Med tak.

Mina kraftdjur är på plats också.