Allt är för bra nu. Sitter här på pianot mellan …

Innan jag/vi fick barn var vår inställning till hemmet att det skulle ta upp så lite tid och pengar i anspråk som möjligt, så att vi kunde hitta på så många roliga saker som möjligt utanför nämnda hem. Sedan kom Bo och plötsligt var vi hemma nästan jämt. Och inställningen förändrades och Ben kom och så nu bor vi i ett hus på Hisingen, och inte i en liten lägenhet i Johanneberg eller en lite större på Tredje Lång. Och det är en himla privilegierad situation att kunna välja så, jag fattar det, men det åsido så har jag först nu, nästan, fattat grejen med hus.

Den största delen av näst sista semesterveckan tillbringades med familjen Okanovic och de inkvarterades i gästrummet i källaren och det var så himla BRA allting. Att kunna ta emot sina vänner, som när vi blev vänner var två personer (jag + Petra), men som nu är ÅTTA personer (jag, Petra, Nils, Zlatan, Bo, Elvira, Ben och Einar) och vi har liksom möjlighet att vara tillsammans i nästan fyra dygn och allting funkar (det är ju sedan gammalt att man post barn mäter saker i ”hur det funkar” och inte hur kul det var) (obs: när det funkar, med barna och allt, blir det automatiskt kul).