I går åkte jag ensam till Kristinehamn för att gå på min kompis Petras födelse- och examensfest. Det var tema 90-tal och nästan alla var där. Axl Rose, Jordan Catalano, Mia Wallace & Vincent Vega, Ronny & Ragge, en minidisc, Thomas di Leva osv. Jag ÄLSKAR temafester och den här var så lyckad. All mat var lagad enligt första utgåvan av Rosendals trädgårdscafé (1994) och det var violshots och stearinljus i vinflaskor.
Jag höll mig vid liv till 2:30, vilket jag tycker är starkt pga var uppe med barnen 6:30 på morgonen. Men Instagramflödet skvallrade om att festen höll på till fem.
Hur som helst. På tåget på väg hem fann jag mig i en situation som är så rar. Alltså rar som i ovanlig. Jag hade inget att göra. Var för bakis för att läsa och hittade ingen rolig podd och liksom bara satt där. Så då testade jag en grej jag aldrig förut gjort: lyfta på locket till ormburken ”diskutera i kommentarsfältet till någon bekants Facebook-inlägg”.
Så här såg det ut:
Min Facebookvän skrev så här, apropå den här krönikan.
Formuleringen ”(…) en anledning till varför man inte riktigt kan känna förtroende för folk som titulerar sig feminister” fick mig att bli nyfiken, så jag läste krönikan. Och jag fattade väl egentligen vad hon menade med sin statusrad, men jag är så oerhört trött på rantsen om att feminister har fel fokus. Att vad det än är vi bryr sig om så finns det värre saker som vi borde bry oss om. Dessutom så konstig logik att antyda att feminister är de som är bäst rustade att lösa all världens problem, eftersom det är vårt ansvar att ordna så att IS slutar hålla på, och sedan säga att vi inte har något förtroende.
Ja, jag fattade väl som sagt ungefär var hon kom från med sitt inlägg, men jag ville höra hennes förklaring. Alltså jag ville att hon skulle utveckla varför IS förtryck är en anledning till varför jag som titulerar mig feminist inte har min väns förtroende. Så jag frågade.
Men jag fick inget svar. Däremot hoppade två andra, som jag inte känner, in i tråden och spann vidare, eller kanske spann bort från det jag undrade över.
Först tänkte jag nöja mig med att få ta del av hans analys. Men så blev jag nyfiken, igen, och frågade hur han menade. Med att många feminister är feminister bara ”när det passar”. Och då öppnade jag visst en ventil som var skön att få öppnad.
Jag tycker att det är så himla konstigt att jämföra feminister med ”de värsta hos SD”, men jag tänkte att ”nu ska jag försöka förstå” och hålla god ton osv. Även om jag inte riktigt fattade hur vi ens hamnat där vi hamnat. Och då fick jag lära mig något nytt! ”Strukturfeministerna.” Det har jag aldrig hört förut. Antar att jag är en sådan? Men jag ville veta mer. Så jag frågade.
Och fick svar. Eller svar och svar. Jag blev väl mer tillrättavisad.
Ja, och så var tåget framme i Göteborg och jag gick direkt till Trädgårdsföreningen för Barnens kulturkalas och hade inte tid för att diskutera mer. Känner mig lite otillfredsställd, för jag tycker inte att jag riktigt fick svar på mina frågor. Jag fick mer lära mig att jag inte ska fråga så mycket.
Hmm, svår sport det här. Jag både vill och inte vill försöka igen. Det verkar som att det skulle kunna ta ungefär hur mycket tid som helst i anspråk.
Orkar ni kommentera när ni ser knas i er feed?
Brad Pitt's armpit 
Bra försökt ändå! Jag brukar inte \”orka\” ta diskussionen, men brukar göra det ändå eftersom jag bara inte kan låta bli. Brukar tyvärr låta mindre diplomatisk än du tror jag.,
GillaGilla
Alltid. Alltid. Alltid. Blev så jävla glad över en kommentar jag fick för några dagar sedan på min blogg där hen skrev att hen blivit inspirerad och också tagit upp… kampen(?). Har haft en veckas lång diskussion om plåster nu (som såklart ledde till \”borde ta kampen i Syrien istället\”) av kompis till kompis på Facebook. Tänker verkligen inte sitta tyst.
GillaGilla
Jag tänker att det också borde vara möjligt att se att det kan finnas olika åsikter och människosyn bland de som kallar sig feminister. Alla har inte samma syn på hur samhället ska vara organiserat- som tex Birgitta Ohlsson och G Schyman för att ta två kända exempel. Och alla är inte kloka för att de är feminister. Att diskutera på det sättet om \”feministerna\” som en homogen grupp tycker inte jag att man behöver acceptera. Det blir för lätt att skjuta ned gruppen. I alla grupper finns vettvillingar eller ogenomtänkta tänkare och alla behöver inte stå bakom dem och tycka likadant. Det är inte nödvändigt att vända feminismen ryggen bara för att det finns delar av den eller personer inom den som man inte helt igenom gillar. Det är en tanke ellr möjligen argumentationsfälla tycker jag.
GillaGilla
Johanna – det känns som att man skulle kunna göra heltidsarbete av det. Så många kommentarsfält, så lite tid. Jenny – jag tänkte på dig när jag gav mig in i det. Du är så bra.Anonym – javisst! Det var det första jag tänkte när person 1 började med \”feminister är …\”. Att klumpa ihop folk, vilka som helst, till en grupp som är och tycker på ett visst sätt är ju alltid skitkass. Men eftersom jag valde angreppssättet \”nu ska de få förklara hur de menar och så ska jag lyssna\”så valde jag att inte säga något om det, för då tror jag att de hade lackat och börjat kasta sura ord omkring sig. Inte för att jag fick så mycket vidare analys ändå, men …
GillaGilla
Jag vill, men orkar inte. Det blev ett helt inlägg istället, inspirerat av detta.
GillaGilla
Men orka att han Patric börjar varje inlägg med Maria eller Men Maria, snacka om förminskning och klappa på huvudet! Dessutom vaddå lathet att bara ställa frågor? Applåderar dig för din goda ton och är imponerad över att du inte bara kallade dom dumma i huvudet 🙂
GillaGilla