The true cost (mycket dyrare än vad jag kunde föreställa mig)

Halloj i kvällsmyset! Visste ni att 250 000 indiska bönder har tagit livet av sig det senaste årtiondet? Det är ett självmord i halvtimmen ungefär. De går ut på sina fält, dricker en flaska bekämpningsmedel och dör.

Fun fact – bekämpningsmedlet de dricker säljs av samma företag som pajade deras skörd. På grund av det sjuka kapitalistiska samhället där allt vi behöver på riktigt – ett hem, en fast inkomst, en fungerande välfärd – blir allt svårare att uppnå medan en t-shirt till, som vi kanske inte behöver, bara blir billigare och billigare så investerade indiska bomullsbönder i början av 2000-talet GMO-frön från företaget Monsanto. Fröerna gjorde att bönderna kunde skörda mer – men plantorna blev samtidigt resistenta mot skadedjur, vilket gjorde att skörden snabbt blev mycket sämre. Vilket gjorde att bönderna blev tvungna att köpa dyrt bekämpningsmedel från samma företag. Och när bönderna till slut blev så hårt skuldsatta gentemot nämnda företag såg de ingen annan utväg än självmord. SER ingen annan utväg än självmord. 250 000 and counting.

Det här är en av de saker man får veta i den här dokumentären, The true cost, som kom tidigare i år.

Helvete vilken film. Jag är helt golvad.

Får jag generalisera och använda ordet man i stället för jag? Jag känner liksom på mig att fler än jag egentligen vet att det är åt helvete med villkoren för de i Bangladesh och Indien som tillverkar alla kläder som finns till försäljning i kedjorna hos oss. Och att man egentligen inte borde stötta industrin genom att till exempel handla på HM.

Men att det var så illa. Det visste man inte. Eller jag, då.

Det var Nils som tyckte att jag skulle se den här dokumentären och jag tänkte lite att ”men åh, modeindustrin, jag är inte intresserad”, men så kollade jag ändå och helvete. Stark upplevelse. Minst sagt. Otroligt välgjord. Det går liksom inte att värja sig. Att få följa Shima som jobbar som sömmerska i Dhaka och gick in med en lön på 10 dollar i månaden och måste lämna bort sitt barn eftersom hon inte har möjlighet att försörja henne. Eller att få följa med till de indiska byar där, på grund av alla kemikalier som används på fälten, precis hur många barn som helst föds så funktionshindrade att föräldrarna bara väntar på att de ska dö. Flera år väntar de ibland. Allting varvat med mysiga klipp från Black Friday-reor där amerikaner väller in som en jäsande deg i butikerna och börjar slita i rea-uggsen. Eller klipp på vloggare som håller upp sina senaste fynd och skriker ”EIGHT DOLLARS – I DON’T EVEN KNOW IF I’LL WEAR IT, BUT I JUST LOOOOVE IT!”.

Och så alla fakta om varför det ser ut så här. Och hur fort det har gått. Hur jävla jävla jävla mycket mer vi konsumerar nu än för 20 år sedan. Och hur de rikare blir rikare och de fattiga dör och Stella McCartney försöker göra rätt, men hon är ju bara en person.

Snyft. Åh. Kolla på den. Finns på Netflix.