Heja mens!

Åh, jag hade också, precis som Schmarro tänkte och kommenterade om, hängt upp mig på raden ”fortfarande ingen mens” i förra inlägget. Speciellt följt av flera dagars tystnad. Skriker ju preggers om det.

Men nejnej, så spännande är det inte. Mensen kom och befriade mig från de mörkaste tankarna. Lägligt nog samma dag som vi åkte på jobbkonferens med alla nordiska kontor. Obs: menar allvar, det var så skönt att ha mens när det var så mycket nya människor och så mycket peppigt snack från ledningen och så mycket teambuildande övningar. Jag kan bli så himla motvalls under sådana förhållanden (ni vet, när en chef ska prata och så ska man ställa sig upp när hen pratar för att riktigt få feeling och sedan ska man klunsas ihop med människor man aldrig träffat och koreografera en dans eller liknande som visar vad gruppen står för), så att jag slapp PMS:en var till allas fördel.

Heja mens!