Brain be spinning

Jag har berättat att jag är en ångestriden person, va? Well i dag har den fått spela fritt, ångesten.

Så här, Kajsa kollade in mina gamla FB-profilbilder och kommenterade på en av dem, vilket medförde att den dök upp i flödet, vilket medförde att 35 personer snart hade lajkat eller kommenterat.

Ingen fara, va? Men jo, för bilden ser ut så här och tanken på att folk tror att jag har återpublicerat en sex år gammal bild där jag ”poserar snyggt” får mig att skämmas ihjäl. Bilden togs innan det fanns något som hette selfie och det var på min möhippa och jag skulle aldrig lägga upp en ”snyggbild” i dag. Obs: inte för att det är något fel på att göra det, men jag är på tok för ängslig. Och att jag skulle lägga upp en bild från 2009 nu liksom … Uuuu.

Så då fick jag ångest. Och kommenterade till svar att ”Det var möhippa, okej! ” samt ”Och nu dyker den upp i flödet. Härligt!”. 

Varpå Liselott, Petra och Matilda som var med och styrde upp möhippan också kommenterade och de sa ingenting direkt om mina kommentarer, men jag drabbades ändå genast av SUPERÅNGEST över att de kanske uppfattade det som att jag pissade på deras roddande av möhippan. Och det vill jag inte göra! Det var världens bästa dag, snudd på bättre än bröllopsdagen, och jag älskade att bli pyntad som Audrey och Marilyn och fotad. Älskar också de där bilderna. Men att jag skulle lägga upp dem for all to see – i dag. Hjälp! Det var det som  gav mig ångest. Alltså första ångesten. Andra ångesten, som kom av att jag skulle ha förolämpat mina bästa vänner, var ännu värre. Så jag var tvungen att förklara bort det med ytterligare en kommentar. Eller två till och med.

Så nu ligger väl den där bilden som någon slags topphändelse i alla mina Facebookvänners flöden. Så mycket action det varit kring den.

Och jag har fortfarande ångest, fast nu vet jag inte ens varför.

Gah, kan jag inte bara vara normal någon gång?