48 timmar i Berlin

I helgen som gick var jag i Berlin för sjunde gången. Jo, vänta nu … en gång med Nils, en gång med Anton, en med Henrik, en med TBUB-gänget, en med alla Hellbjörnar, en med Katten och Knäet och nu med Gabriella och Michael (och Nils). 

Det kanske blir bäst om jag bara flyttar dit, visst? Billigare och bättre för miljön om jag inte flyger så ofta. Och tänk för Ben och Bo att få växa upp i Berlin. Världens bästa stad för barn (källa: min magkänsla). 
Helgens besök var mitt hittills kortaste: lördag till måndag. Huvudanledningen var att Michael och Gabriella skulle dit för att kolla på Charlatans och vi kunde inte missa chansen att få hänga med dem helt utan barn. Det har vi inte gjort på sex år nämligen.
Lite tråkigt av mig, kanske, är att vi nästan bara gjorde saker jag gjort förut. Men hallå, jag ville maxa den korta vistelsen med grejer som jag visste var bra (och goda) och grejerna var ju åtminstone nya för paret Mangan som inte varit i Berlin förut. Så vi åt till exempel middag på Santa Maria i Kreuzberg (min tredje gång, oops, men det är ju så GOTT samt MYSIGT).  Tog en paparazzibild på Nils som köper öl på en Spätkauf (Berlinarnas seven eleven) mitt emot Santa Maria. 
Vi gick också till Melbourne Canteen igen eftersom det inte går att hitta en bättre brunch i hela världen än deras eggs benedict plus bloody mary (återigen, källa: min mage). 
Vi var ju givetvis också tvungna att tillbringa söndagen i Mauer Park. Proper Berliners kanske skulle rynka på näsan åt detta och tycka att det är ungefär lika genuint som Camden Market för en Londonbo, men jag älskar stället. Det är helt enormt stort, luktar mat överallt, finns massa rolig konst att kolla på, alla jag har träffat där är snälla, det finns utomhuskaraoke, man får dricka öl medan man går omkring, det finns en foodcourt med sandstrand som golv, folk spelar musik överallt och om man orkar pruta kan man göra bra loppisfynd. På bilden äter vi potatispizza på nästan exakt samma bord som jag, Nils, Katten och Knäet satt vid i våras och åt, eh, potatispizza.
Det här var kul. Michel skulle gå på toa eller något och passade på att låna det här parets kamera för att ta en bild på dem. ”It’s just so nice to think that you’re gonna remeber this day and moment forever, all because you asked me to take your picture” sa Michael och blev lite känslosam. ”Eh, we didn’t ask you”, konstaterade killen. Haha, Michael fick feeling. 
Eftersom det var paret Mangans första gång i Berlin såg vi lite sights också. Tyckte att den här vakten vid Checkpoint Charlie var så gullig.
Han kunde liksom inte sluta fnissa åt något. 
Olika slags häng vid muren.
Olika poser i minnesmonumentet. 
Lite nya grejer gjorde vi också. Till exempel gick vi på klubb efter konserten i lördags. Magnet Club hette den och vi hängde på låset när de öppnade vid elva. När vi gick hemåt strax efter ett någon gång började folk köa på riktigt, hehe. Vi är lite för trötta för den där världen kanske, men det var jättekul där inne, trots att vi var på plats ”för tidigt”. Det fanns cirka fyra olika dansgolv (typ ett med indiehits, ett med RnB, ett för metalfans, ett Avicii-golv) och så fanns det ett rum där man kunde göra grejer, som till exempel spela pingis eller ta bilder i fotoautomat. Vi var mest (bara) i indiehits- och spelrummet. 
En annan ny grej var att vi, på rekommendation av vår AirBnB-värd,  testade det här hamburgerstället och MY LAWD vilka burgare. Bästa jag ätit. Tips, tips: Tommi’s Burger joint på Invalidenstrasse. 
Trots det goda som åt och dracks och det fina som gjordes var det allra bästa med helgen att få tillbringa så mycket tid med de här tokstollarna (som på bilden precis hittat en övergiven urna som vi trodde att vi skulle ta med oss hem till Sverige, men som i det nyktra morgonljuset dagen efter övergavs på en annan trottoar än den vi fann den på). Michael och Gabriella fick barn samtidigt som vi (2010 och 2013) och hur kul det än är när vi ses med alla barnen (vilket är så som vi träffats de senaste fem åren) så var det en otroligt lyxigt känsla att testa att umgås för en helg så som vi umgicks 2009 och tidigare. Att få tramsa loss utan att ta ansvar för de små och få avsluta meningar och komma ihåg varför vi blev kompisar från första början. Fick mersmak.

2 reaktioner till “48 timmar i Berlin

  1. Låter fantastiskt! Jag och min man skulle ha åkt med två andra par (barnfritt!!!) till Berlin för att hälsa på ytterligare ett par som flyttat dit. Kom dock på att ingen av oss hade råd. Vi hade till och med skapat en Facebook-tråd (då är det ju på riktigt!).

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: