Katten och barnet

Kunde inte göra det. De på Djurskyddet var så snälla och tyckte så mycket om Smilla – ”vi döpte honom till Glader” – och de gav mig rabatt eftersom de tyckte synd om mig som försöker vara kattägare till en katt som aldrig kommer hem. Behövde bara betala avgiften för polisutryckningen.

Ringde från bilfärden till Blå Stjärnan och bokade om insomningssprutan till en vaccinationsspruta i stället. Framstod nog som rätt snurrig.

Så nu är han vaccinerad och hemma igen (fast garanterat långt från vårt hus, han vill ju bara därifrån) och jag ska sätta upp lappar i kvarteret om att han har ett hem, så att ingen tror att han är en bostadslös katt. Ska även kontakta förskolan som ringde polisen nu senast och ge dem en liten vattenspruta så att de kan skrämma bort honom om de inte vill ha honom där. Samt övertala mina föräldrar att ta med honom till skogen i Värmland nästa gång de kommer ner. Om vi lyckas lokalisera honom länge nog för att få in honom i bilen, vill säga.

Dessa små liv och ansvaret som följer med.

På tal om liv och ansvar så gick jag aldrig och la mig i går. Satt på barnakuten med Bo mellan 1 och 6 i stället. Var med om det mest traumatiska jag varit med om som förälder när Bo vaknade och hade svårt att andas och ont i bröstet. I taxin på väg till Östra flämtade hon som en skadad fågel och hon blev varm som en tekanna på nolltid. Man kunde liksom se hur febern tog över kroppen och hon fick frossa. Lilla tappra tjejen kunde knappt prata, men sa ändå att ”det kommer tårar, mamma, jag kan inte hjälpa det” och ”hoppas att Ben har det bra hemma med pappa” men mest satt hon med handen på halsen och nästan hyperventilerade. Trodde att hon skulle sluta andas ett tag och fick en panik jag aldrig förut känt, men som jag inte kunde visa, för jag kan ju inte ge henne panik på toppen av andningssvårigheter.

I alla fall. Vi fick hjälp av en sjuksyster på en gång som gav henne medicin att andas in och det tog udden av det värsta. Tempen var uppe på 40,5 och hon fick en stor dos Ipren som hon genast spydde upp. Tror att det var bra, för då följde det med en hel del slem som kanske hade kloggat igen halsen på henne. Andra dosen Ipren behöll hon och sedan mådde hon riktigt bra ett tag. Men efter att man kollat hennes sänka (förhöjd) och röntgat henne (hittade något i ena lungan) drog de slutsatsen att hon fått lunginflammation och vi fick åka hem med recept på Kåvepenin.

Lilla älskade. Hon sov sedan till lunch, ungefär, och enligt Nils kom febern skenande tillbaka när hon vaknade.

Jag känner mig också febrig, men det är nog en kombination av oro och tre nätters dålig sömn följt av en natt utan sömn.

Nu lever vi allt.