I övrigt handlar livet mycket om det här.
Han är så arg, så arg, lille Ben. Arg för att smöret på riskakan tar slut, arg för att han inte får slänga min dator i golvet. Arg för att Bo kommer för nära, arg för att han inte hittar Bo. Och jättejätteofta arg utan att vi kan förstå varför. Vilket i sig säkert är en anledning till att bli arg. Ännu mer arg.
Finessen med blogg är att kunna se hur det såg ut när ens andra barn var i samma ålder. Och visst, Bo var också ofta arg. Eller ”hon var brokig” som vi sa då. Så här kunde det se ut:
Men, med risk för att det här är en efterhandskonstruktion, så tror jag inte att Bo var riktigt lika frustrerad som unge Bennifer är för tillfället. Hon kunde prata obehindrat när hon var två och Ben pratar inte alls, så jag tror att han har det kämpigare.
Men men, som med allt annat är det här en fas och jag är som vanligt livrädd för att livet bara ska handla om att vänta ut faser.
Brad Pitt's armpit 
Känner igen ilskan! Har 2 st 2-åringar och båda är lika arga. Är de inte arga vill de sitta i knä, men definitivt inte samtidigt = ännu mer ilska. Jag blir matt bara av att skriva detta 😉
GillaGilla
Vill inte skrämma dig på nåt sätt men vår 3-åring är arg jämt och det har han vart sen dag 1! Inga faser här inte…
GillaGilla
Sofie – wow, två på en gång! Börjar nynna på låtar om att du är min hjälte och förebild. Kakansmamma – aha, det blir … kul. Hehe, närå, men hoppas i alla fall på att snacket släpper snart. Så att vi kan få ta del av alla säkert helt superlogiska orsaker bakom ilskan.
GillaGilla