Tack för alla kommentarer. You guys, alltså. Tack också till Nils som för sex år sedan tjatade på mig om att börja blogga. Min blogg är en de av mest livsförbättrande ångestdämpande sakerna jag gjort (gör).
Undrar ni hur det gick hos doktorn i morse? Jo, det gick bra.
Haha, jag var så himla beredd på att strida, så jag vet knappt vad jag ska göra av all uppbådad energi nu. Känner mig som en boxare som stått och frustat och slagit mig på låren för att komma i matchstämning och sedan vann på walk over.
Vi kom in till läkaren, slog oss ned och fick höra att det inte var så mycket att orda om.
”Vi är väl alla trötta på att det aldrig blir bra. Så jag behöver inte ens titta i öronen nu. Jag gör en anmälan om operation, så får han rör”
”Eh … va?” kände jag och Nils, ungefär, och kände oss helt snopna.
Ska vi inte behöva slåss? Varför tänkte du häromdagen att vi skulle ses om två månader för att ”kontrollera om åtgärd behöver tas”?
Jag fattar att det handlar om att jag ringde och var frustrerad och att hon såg i journalen att ”den där jobbiga mamman hört av sig igen”. Och det är ju knäppt att en ska behöva strida så för att få åtgärd Alla kan ju inte strida. Alla kan inte flexa från sitt jobb för att gå på kontroller med kort varsel och alla kan inte ta sig tid mitt på dagen för att sitta i telefonkö med olika vårdinrättningar för att beställa journalkopior. Alla har inte språket, heller.
Det är orättvist.
I alla fall. Just exakt nu älskar jag ändå vår Öron-näsa-hals-klinik och livet och att Ben äntligen, äntligen ska få testa att leva livet utan vätska och tryck i sina små gulliga öron.
Snart snart snart.
Hurra! Närnärnär?
GillaGilla
Woho! Rörfest!
GillaGilla
Rörfest! Det ska jag banne mig ha.Vet inte när, vi blir kallade. Men troligtvis \”om ett par veckor\”. Om vi inte får återbudstid. Barnet får inte vara förkylt, så det blir ganska många återbud nuförtin (de opererar ungefär 10 barn varje fredag på det där stället).
GillaGilla
Men äntligen!!! Vilken lättnad!Vilka kämpar du/ni varit och är. Fantastiska föräldrar.
GillaGilla
Hurra!!! Vilken underbar läsning, vad bra ni är! 😀
GillaGilla
Gu' vad skönt, och bra! Påminner lite(lite) om när min Ellen var strax under 3 år. Hon snarkade ofantligt mycket och hade andningsuppehåll, vilket var fruktansvärt att lyssna på. BVC sa; det är nog inte så farligt, barn gör så, det växer nog bort. Läkaren på VC sa; Man brukar ju inte göra något åt detta innan dom är 6 år. Ja.. visst, om ni vill operera så kan jag väl skriva en remiss.VILL operera? Precis som om VI skulle bestämma det. Vi blev otroligt osäkra. Bokade hos privat specialist, som sa att ja, det var ju inte så fint i halsen. Men innan hon är 6 år så gör man inget. Det kan växa bort.Då blev vi osäkra igen, men efter diskussion så sa vi JA, vi VILL det (via VC).Så kommer vi då äntligen till specialisten på landstinget (och det tog ju ett tag…) och hon tittar i Ellens hals och säger; Det här är inget snack om saken, så här kan hon inte ha det. Hon skall opereras!Vad SKÖNT det var! Att få det bekräftat.Sedan var det givetvis otäckt själva operationen.Hon blev av med halva mandlarna, dränerade vätska i öronen samt skrapade bort polyperna. Läkaren sa efteråt att man brukar skrapa en gång och få med allt (polyperna), tre skrap fick det bli.Och efter det så sover våran dotter nästintill ljudlöst och INGA andningsuppehåll!Inte alls lika illa som er historia, för herregud. Jag har verkligen stundom tänkt att vad kan JAG göra för ER för att hjälpa till… Sorry för \”bla, bla bla…\”
GillaGilla
Yay!! Så HIMLA skönt! Grattiskramar till er!
GillaGilla
Hallelujah! Äntligen säger jag! /Aila
GillaGilla
Hurra!!
GillaGilla
Yay!
GillaGilla
MissParker – det där är så jobbigt! Man vill inte behöva fatta beslut kring vårdinsatser ens barn ska eller inte ska ta del av. Jag vill att läkare eller andra som jobbar med vård ska komma med insiktsfulla rekommendationer eller beslut.
GillaGilla