Städa efter picknicken

Tack för alla kommentarer på mitt ”vad ska man göööra av sitt dåliga samvete som man ju borde ha – eller borde man? – men som är så svårt att göra någonting vettigt av”-inlägg.

Jag tycker att Erika (hittar ingen blogg att länka till) sa det så fint i en kommentar:

Nu ska jag berätta hur jag hanterar mitt dåliga världssamvete. Jag försöker tillämpa lite samma princip som när man stannat till vid en rastplats och haft picknick – det ska vara finare när jag åker därifrån än när jag kom dit. Så mitt mål är alltså att när mitt liv här på jorden en gång tar slut så ska jag ligga på plus och ha genererat mer lycka än vad jag orsakat olycka. Sen är det förstås jävligt svårt att bedöma ifall min miljöpåverkan genom en flygsemester vägs upp av vad jag skänker till Amnesty, men det ger mig i alla fall möjligheten att ibland få vila i tanken att jag faktiskt GÖR saker och att det kanske är tillräckligt. Och inte bara alltid att jag skulle kunna göra ännu mer (vilket jag förstås alltid kan).

Så ska jag tänka oftare. Att jag plockar upp efter mig och det jag ser runt omkring mig på rastplatsen.