Bubbas öron, sista kapitlet (hoppas vi)

I morse fick Ben rör i öronen. Han är lite extra allt nu, min blodiga lilla stackare. Men jag märker redan skillnad på hur han försöker ljuda fram stavelser och hur han gillade musiken i Minimello på ett nytt sätt, liksom. Jag är så glad att han efter två år av skit i öronen äntligen kan slippa höra allt som i en burk. Det tog dubbelt så lång tid för honom som de andra barnen i operationsrummet pga ”väldigt mycket att suga ut ur ena örat”. Åh, nu blir det bra. Det blir det.

18 reaktioner till “Bubbas öron, sista kapitlet (hoppas vi)

  1. Min yngste var inte ens förkyld tills han ganska exakt fyllde två, då smittades han av kikhosta och det inledde en serie av öroninflammationer, stup i ett, ja du vet hur det är – och sen fick han äntligen rör. Och jag tror att det blev en ö-infl efter det, men annars fungerade det jättebra. Ett nytt och mycket bättre liv blev det för oss allihop, hoppas det blir så för er också. Ni har verkligen kämpat!

    Gilla

  2. Så underbart!! Vår son har opererat bort halsmandlar och adenoid och är numera sällan sjuk och sover såååå mycket bättre. Hoppas på samma för er!!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: