Ni vet hur det är när man har ensamansvar med barnen ett par dygn och barnen är extra-extra gnälliga och levererar diarréblöjor så att man måste hålla sig isolerad från folk och allt är hemskt. Då är det lätt att man räknar ner till ens partner kommer hem och kan avlasta och så bestämmer sig hjärnan för att ”till det klockslaget klarar jag mig, men inte en sekund till!”. Och så när Bens bajs går från ”moussigt, dvs på bättringsvägen” till ”rinnigt som vatten igen” tänker man ännu mer att ”bara några timmar till så…”.
Sitter det i huvudet, eller kommer jag att ligga på badrumsgolvet i natt?
Hinner Nils bli återställd innan jag börjar spy? Kan inte tänka mig mycket värre saker än att byta diarréblöja när man själv är magsjuk.
Wow, ateljéerna!! 👌👌 men FY FAN för magsjuka. Var magsjuk en förmiddag i somras, klarade ingenting. Axel kom in och lade Nils vid min tutte när han behövde amma.. Lider med er! Krya krya krya.
GillaGilla
Usch stackare! Håller tummarna att du bara inbillar dig!
GillaGilla
Åååå neeeej!! Svälj tio hela vitpepparkorn och hoppas att det inte är ljug att det funkar mot magsjuka. Tvi för magsjuka! Kram kram kram och krya på er allihopa!
GillaGilla
Hur mår du!? Har det gått över för de andra? Åh, hoppas så att du kommer iväg på lördag.
GillaGilla
Det gick dåligt 😦
GillaGilla
Lider så med er! Fy faaaaaan. Jävla magsjuka.
GillaGilla