Döden döden döden. Och kiss.

”Alla ska dö. Hur är det ens möjligt att någon kan tänka på något annat än det? Hur är det ens rimligt att inbilla sig att något spelar någon roll?”

Den tanken väckte mig klockan 5 och sedan låg jag och tänkte på det till dess att det var dags att stiga upp.

Borde verkligen rota fram den vidmakthållandeplan terapeuten och jag gjorde tillsammans. Det var något om att jag skulle se till att ha ordning och redan vare söndag. Göra listor över vad vi ska äta under veckan och se till att handla hem saker, planera in träning, få koll på utgifter. Sådana saker. Det får mig att må bra.

Nu kommer jag att tänka på Peter Siepen. Han sa i en intervju att han mår toppen för att han har koll på kroppen och ekonomin. Han tränar lite varje dag och så har han sett till att investera och spara pengar på ett klokt sätt. Inga orosmoment, ingen ångest. Det satte sig i min skalle. Är det kanske lösningen på allt?

Åh, jag gillar verkligen Peter Siepen. Kommer någon ihåg programmet Rocky & Drago? Jag var pressansvarig för det och hade en del kontakt med Peter och Tilde Fröling. Pressfotograferingen för den första säsongen av den serien var ett av mina första jobb någonsin. Minns att jag hade på mig mina ”finaste kläder” och var så himla nervös. Direkt efter fotograferingen skulle jag på någon Aftonbladet-grej, kanske ett tv-pris, och allt var så nytt och konstigt.

Peter såg att jag var skakig och han var så himla snäll och behandlade mig som att jag var värd lika mycket som han och Tilde. Liksom tröstade mig eller gjorde mig lugn på något sätt.

Gud vad konstigt det känns att tänka på de där första stapplande åren av yrkeslivet nu. Det känns som att tänka på en annan person.

Nu babblar jag. Jag ska hämta kaffe och sedan ägna resten av dagen åt inkontinens. Ett ämne som ligger mig nära. Det är praktiskt att befinna sig i målgruppen för det varumärke en jobbar för. Även om det känns som att vissa ibland tycker att det blir lite väl privat när jag dryftar mina egna erfarenheter av urinläckage i kundmöten. Fast mest tror jag att det känns bjussigt att jag ger dem både en copywriter och nästan som en fokusgrupp i samma person. Hoppas.